honom till wår wäun. Hur wacker han war och ö hur präktigt han fatt på fin häst der i ffyme I ningen, belyst af elden och månen. När han med en silicis sima notle! sprängde utefter bergsplatåen genom det höga gräset, war han ett ypperligt motiv till en tafla; för öfrigt war hela situationen så pittoresk man nägonsin kan tänha jig. Ave Maria war längesedan förbi när måltiden slutades med en munter wisa, skrifwen för tillfället, och sedan aflöste den ena fången den andra. En flink husmoder förestod nu faffelag: ningen, och medan det stora bålet hindrade Campagnans gistiga dunster från att skada oss, sträckte wi oss wid cigarren och kaffet i det torra gräset, tills klockan war 10 på aftonen. Då släckte wi midsommarelden, tände facklorna; och med facklor och fanor, burna af en swensk, en dansk och en norrman, gick det under fång bers get utför, inåt Ponte Molle, öfwer Tibern till staden. Gensdarmerna wille hafwa reda på hwad det war för fest som wore i natt — wi swarade att det war wår 7ESan ÖGiovamni mår helige Johannissest — gensdarmerna påstodo att det war San Giovanni i morgon, men ide i afton — men attningen för damerna och för wårt antal samt för korset på fanorna höll dem i styr. Porta del Popolo, som stänges kl. 10, öppnade fin lilla dörr för wår of franska fom mendanten utfärdade inpasseringssedel, sacklorna släcktes på Piazza del Popolo, fanorna temnas des fl. 12 i föreningens lokal, och den wackra sommarfesten med sitt drömlika behag war fu tad. — Biskopen öfa er Bergens stift i Norge I. M. P. Kaurin har aflidit, 59 år gammal. — J Södermanlands läns tidn. skrifwes: J medlet af förra månaden skjöts wid ÄWeckla i Wadsbro socken af bonden Anders Andersson en hittills för swenska fannan ofänd fågel, Mwilfen öswerlemnades till kronofogden Damberg och af honom med wanligt nit tillwaratogs och öfwerskickades till doktorn Lundquist härstädes, i hwars ornithologiska samling den nu, efter werkställd uppstoppning, förwaras. Fageln är for såsom en Waktel, har guldrun eller fandfärgad grundfärg med fmwarta teten, näftan lif nande teckningen på honan till Tornfalken. Yt: tersta wingpennan med en lång utdragen spets; i stjerten 2:ne mycket fint tillspetsade länga fjä drar i likhet med Algubbens. Benen forta, bes fatta ända till de tre täspetsarna med långt, groft här, liknande håret på Muslusdjuret. Tarsens form liknar Jgelkottens och är anmärfs ningswärd för den köttiga, owala skapnaden på dess flata undre yta. En klar orangefärgad fläck på hufwudets båda sidor; ett pensladt streck af mörkare fjädrar öfwer kräfwan samt en stor mört fläck på buken. Påtagligen öfmerensftäms mer denna beskrifning med Pallas Sand Grouse (Tetrao Paradoxa eller Syrrhaptes Paradoxus) och torde på swenska funna få namnet Sands höna. Def egentliga hemwist år de Kirghisiska stepperna i Tartariet, der den kallas Lonng kio efter Drakfoten. Enligt ätskilliga insända avtitlar i engelska journalen The Field? för den 13 Juni 1863 har famma fågel under detta år flera gånger wisat fig i England och Skottland. Äfwen på Jutland och i Holland hafwa erems plar of deuna märkvärdiga fågelart, enligt ut ländska wetenskapliga journaler, blifwit på sista tiden tillwaratagne; men sannolikt är detta nu första gången, fom denna fågel påträffats i Swe I får AS.. Mae S Anadarmetnn efter