Helsingborgs-Posten – 18 juli 1863, sida 2

farmor, hwarest äfwen min far befann fig. Strar i början af samtalet hade han uppens barat dagens förskräckliga hemlighet. Detta war en person fom ämnade befria konungen; han gick likwäl i sin tillgifwenhet längre Ån de andre, han erbjöd fig att dö i Ludwig XVI:s ställe om man kunde förskaffa honom fådana kläder som konungen begagnade, på det folket icke stulle märka något annat ån att det war fonungen fjelt fom uppsteg på schavotten. Så uppriftigt detta höghjertade, ridderliga tillbud till uppoffring war, hade det likwäl ett fel, nemligen det att det ide war werkställbart. Det gick med detta ädelmodiga sträfwande såsom med alla de andre befrielseplanerna uns der transporten från Temple til revolutiond: platsen, hwilka fökte en stödjepnukt i min fars fars biträde. Alla dessa goda menniskor bes tänkte ide, att honomdenna gång ide, fåfom an: nars wid en wanlig lifdömds transporterande, war anförtrodd ledningen af det hela. Då min farmor återigen fom till fans och något hemtat fig, afskedade man den desökande, sedan man bibragt honom den öfwertygelsen, att hans ädelmodiga förefats war alldeles omförbar. Min farmor fade, att han Fulle lugna fig och sätta fin förtröstan till den ggn domliga försynen, hwilken mål torde utse andra och wårdigare utwågar för det oskyldiga offrets räddning. Ru då den hemska nyheten war bekant, kunde den tillämnade festligheten ide mera tagas i betraftande. Man undanffaffade de gjorda förberedelserna till glädjemåltiden och under det templefången för sista gången åt sitt bröd och drack sitt win i det mörka fängelfet, fastade den fom skulle följande dagen blifwa