Helsingborgs-Posten – 14 juli 1863, sida 3

Wid sammankomsten den 19 Januari vefels satte man fig med vröfning of uppskofafrägan. Nu försökte alla, fom hittills warit rädda att tala för fonungen att göra hwad de kunde. En majoritet of 690 rötter mot 380 förklarade, att det skulle wara wanärande för nationen att dömma konungen till döden. Detta war den första underrättelse, som min farfar meddelade oss, under det han med till tagande oro dag för dag följt denna olagliga process. Jag behöfwer ide omtala huru före skräckligt den fruktade, icke wäntade utgången inwerfade på honom. Den 20 Januari war för honom en höge lidsdag. Det war nemligen årsdagen af hang förening med min goda farmor, hwilken nu imrådt i sitt sertionde år och mu framlefwat i ett 25:årigt lyckligt äktenskap med Charleds Henri Sanson. Min farfar wille dölja den händelse som skulle kasta en sorgeslöja öfwer den för dem så kära dagen, men hans förwirrade anletsdrag uppenbarade hand ängest. Min nästan likaså orolige fader beswarade på ett så twunget sätt sin mors frågor om de sednaste tilldragelserna. I hela familjen förmärktes en allwarlig högs tidlig sorgbundenhet. För att ide wäcka misstankar hos min fars mor och sedan min farfar och far ålagt huseis innewånare att iafttaga tystnad, begåfwo de sin å wåg till staden, för att inhemta närmare fännedom om de sig alltmera u-bredande ryfs tena. De fingo den underrättelsen, att fomumgen begårt tre dagars uppskof för att bereda fig till döden. Conventet wågade icke dewilja honom det. CharlessHenri Sanson fom trängt fig fram ända till porten till de legislativas palats, fick