Helsingborgs-Posten – 11 juli 1863, sida 2

i en strid, dwarest de, synbarligen de swagaste, måste duka under? Alla fordna sällskapliga band woro fönder. sliina, till och med den gode guden war bortse drifwen ur de uppbyggda kyrkorna och i def ställe utfärdades menskliga bud; fonungafamils jen öfwerhopades med alla flags smädelser, iilfångatogs och den i densamma wåldförda makten blef tihintetgjord. För dessa nya tider fordrades nya menniskor och oaftadt girondisternas energiska motstånd, oaktadt den mäktige Dandons individualitet, septembermannens stora anseende, såg man alltför snart den blodige Robespierre skrida in och förnam hans hand med centnertyngd hwila på dagens frågor. Konungens lif war den första infarsen under friden mellan de båda partierna, hwilka sökte beherrska conventet. Girondisterna wille icke Ludwig XVI:s död, emedan de anade ati detta politiska mord ide skulle blifwa der sista och att det skulle förans leda till ett dåligt slut på revolutionen; men, oroade af det wansinniga skriket och af Bergets smädelser, läto de slutligen förmå fig att tills fredsställa folkets onaturliga blodtörstighet och samipckte till denna afrånning. Några månader derefter, sedan de redan hade semnat den wildfinta, fora massan, wil fen de wille smickra, denna blodiga kaution, blefwo de sjelfwa lemnade i sticket af denna folkhop och slutade på samma schavott, hwarest den olycklige konungen måste betala fin ryfts barhet och sitt wankelmod med fitt hf. Hwilket war nu egentliga folfern? War det den bop fom belägrade conventets tribun för att tillfännagifwa hwad den i fin wilda vagsion wille eller ide wille, och för att uthwissla eller applådera de der uppträdande talarne?