Helsingborgs-Posten – 11 juli 1863, sida 2

Under dessa förhällanden war till och med conventet endast en skuggbild och fullsomligt maktlöst. Det war merändels twunget at handla efter den få fallade communens ingifwelser ob att rätta fig efter def wilja. Når man nu betänker, att communen ej war något annat än en revresentation af ett orgas niferadt uppror, få inser man lätt, att det, hwilket äfwen dekreterna wisade, allena styrande, gaf signalen till en ännu wansinnigare laglöse et ån den fom redan wid denna tid war rvås dande i det olyckliga Frankrike. Denna commun med fit anspråkskösa bors gerliga namn, spelade en mycket wigtig roll och utöfwade ett nåra nog oinskränkt wälde. Huru skulle det annars kunnat wåga att på det ftråns gaste och i ordets widsträcktaste betpdelse befalla och nedsätta under fig en nationalförsamling, hwilken wäl skulle representera folferg wilja. Men detta kom sig derutaf, att denna kommun hade sitt förnämsta stöd i klubben, i den der klubben, hwilken ledde den allmänna opinionen och sante wapen i händerna på de upproriske samt dref dem till handling. De alltmera blos diga företagen af communens wå:ner gjorde alla werkliga wänner till ordning och fromåte skridande bestörta. Det fora antalet af nationalförsamlingena medlemmar hyllade ännu kloka frthetsidser, hwilka skulle utgöra de ordnande krafterna i det menskliga samfundet. Men hwad förmådde detta antal, om det också utgjorde en majoritet, emot twå partier fom endast hade mod att i sakernas nuwarande stållning möta farorna. Skulle wäl denna del af nationalförsamlingen, som wille strida för en wackrare seger än öfwer Gironder och Berget, fom genom fogliga mått och steg wille återföra folfet, wåga inläta fig