Helsingborgs-Posten – 7 juli 1863, sida 3

nytta det stulle medföra att bekriga 9.ssland och erinrar derwid om den stora stillnaden mel tan ett krig mot Rysslands egen sjelsständighe och ett trig med assigt att från def wälde be fria landsdelar, ywilla aldrig bordt med det samma förenas. Tidningen wisar och att ct angrepp på Ryssland i detta syfte skulle i denn stund ega stor betydelse. J fråga om faran för Swerge och Norg af ett frig mot Ryssland erinrar Dagbladet, at sä länge en franst-engelst skotta deherrskad Sstersjön — hwillet förutsättes såsom ett nöt wandigt wiltor för wart deltagande — blefw ett angrepp mot oss fran sjösidan en omöjlig bet. Wår handel och sjöfart stulle, då hafwe wore fritt, allsintet lida. Faran är saledes ick jemförlig med det mål, fom kunde winnas, i od med Polens och måhända öfwen Finlands fri görelse. Mången föreställer fig att wi borde spare wåra krafter för att hjelpa Danmark, ty här hotas sjelswa norden; men Dagbladet erinrar häremot om den ftamliga folidariteten mellan Preussen oh Ryss:zand, antagande tillika att Tystland, enligt hwad manga tecken gifwa wid banden, betraktar närwarande tid säsom ganska ofördelattig att ställa saten med Danmark på spetsen, hwaremot samma tid är gynnsam för Danmart till att söta frigöra fig från Tystlands inblandring. Dagbladet slutar med följande ord: Wi bafwa anledniag tro att de åfigter här blifwit utwecklade delas af ide få få personer i broderlandet. Om de deremot här i landet omfattas i någon wi: sträcktare krets, är wäl twifwelattigt. Wi hafwa genom en långwarig sred blifwit afwanda från tanten på krig annat än saåsom en fjerran möjlighet Wi åro sa wana at njnta af frihetens goda att wi tnappt tunna tillfullo fatta deras olycka, som äro dens samma teråswode, och ni äro till den grad of sieljwa nog, att wår blid i politistt hänseende noppt når ut öfwer de höga fjellar. Men låt oss icke der före sjunka ned i en sjelfbehaglig egoism; låt of ide glömma att, om wi ock hafwa ingenting att fordra af Europa för oss sjeljwa annat än fred och tillgång till utweckling, få böra ni dock ej draga oss tillbaka fräu medwerkan, när werlden fullbordar en dom, om hwars rättfärdighet intet twifwel fon hysas. Stulle wi äfwen till nagon del wara stumda för en sådan medwerkan af hänsyn till orödrafollets intresse och önstningar, få sknlle dock detta mera än något annat wisa att wi ngen afund hysa mot Swerge, och till att göra et broderliga sinnelaget startare an det någons in mwarit. (Aft.-Bl.)