Helsingborgs-Posten – 7 juli 1863, sida 3

ende af Ryssland. Huruwida, om detta mål wore uppnådt, Finland stulle stå ifoleradt eller inträda i den slandinavista unionen, det måste öfwerlemnas åt def eget afgörande. Man dar sagt att Finland har haft det temligen bra uns der den ryska styrelsen, så att det ej skulle wara så ifrigt efter jelfftändighet. Detta är wisjers ligen rätt få till wida fom det aldrig har blifwit så hårdt behandtladt som olen, men det har dock fått känna förtrycket på många fött, t. er. genom en sträng censur, och warit blottstäldt för godtycket, sasom t. ex. i ukasen om lan för finska statskassans räkning o. s. w.; och ingen lärer wäl tro att den relativa mildhet, som nu wisas, kommer att räcka längre än pos lititen det kräfwer, ty ett rite af få stort oms fång fom Rysslands fon aldrig hållas ihop utan despotism — en defpotism, hwilken naturligt: wis kännes starkare iu högre den undertrycta nationaliteteu hinner i utweckling. Dessutom har Finland speciella skäl att önjfa en ffilsmessa från Ryssland. Just derföre ha wi uttas lat önskan om neutralitet för Finland i häns delse af ett krig mellan Nyssland och weftmats terna. För hwarje gång ett sådant inträffar stall nemligen Finland fe fin handel och sjöfart tillintetgjorda, i hwilka hänscenden det egentliga Ryssbland ide har på långt när få mycket att förlora. Pet är doc högst osannolikt att man medgifwer det en sådan neutralitet. YIWore derz emot Finland fjolfftändigt eller förenadt med Skandinavien skulle ett krig mot de stora fjös mafterna — med undantag af Ryssland — blifwa få godt som otänkbart. Man fan föga, och har sagt, att Finlands återförening med Swerge skulle wara till ffada för Norge, då den önstiiga jemnwigten emellan de båda förbundsländerna stalle de med wara upphafd. Denna jemuwigt är dock redan nu störd, då Swerge med dess mer än dudbelt jä stora folkmängd och större hjelpkällor alltid mår ste, i utlandets ögon, intaga den första platsen i unionen. Jcke heller fan detta argument äberopas med nägon kraft, under förutsattning att Finland inginge säsom sjeljständigt rife i unios nen, hwilket wi ur flera synpuntter anse önst li; aft. Men alla fall borde ej hänsynen härtill föranleda oss att wara en. hämjto på Swerges ära och Finlands lyda. Om wi än, i Cue ropas ögon, skulle ställas något istalgan af wär starkare förbundsdroder, få skulle wi åter fram stå större sasom medlem i ett större förbund och winna moraliskt anseende genom wår trofasta anslutning till anionsstatens såwäl af ära och känsla, som af djerf llothet ditterade politik. För äregiriga planer frän Swerges sida skulle wi, om möjligt, wara ånn:i tryggare än nn, ty Swerge hade då uppnått allt hwad det funde önsta och har önskat, men på ett bättre fätt. Om en gång den standinavista tanten skulle blifwa en werklighet, så skall ingen rubbning framtallas genom Finlands deltagande i fö. buns det. Dess folk är wäl blott till en del swenskt, men dock förenadt med det swenska i gemensam kultur och religion; ty i detta hånjcende, Ilifac jom i fråga om landets beslaffenhet, vegetation och allt, är Skandinaviens gräns att föra ide wid Torncåelf, utan wid Ladoga och Oncga, en gräns fom oc är lita litt att förswara fom den förra. Rordens trewäpling skulle då haj wa utwccklat jig till en fyrmäplig, och den bringar lyca. Dagbladet beswarar härefter frågan: hwillken