Helsingborgs-Posten – 7 juli 1863, sida 2

man befallte den brattslige skulle ofördröjligen ställas inför dem ntomordentliga domsiolen. Tribunalets medlemmar blefwo hastigt fam mantallade och den framförde blef dömd till döden. Jean Julien blef dagen derpä afrättad. Den 3 September hade guillotinen ferier. Sedan nu dag frän dag guillotinen gjort en mer än riklig skörd knorrade några deröfwer, att man tillåtit tribunalet bewilja fira tjenare tjugofyra timmars ferier. Tribunalet hade sedan den 17 nug. Haft till wilteljeort Charelet. J det ögorblick då mennistoslagteriet börjades, war jnst ett sammanträde och då dömde man major Bachmann, en offick of Schweitzergardet, till halshuggning. Den gamle Cazotte war ej lyckligare. — Cazotte war en ädel, utmärkt författare, hwars benägenhet för swärmeri understundom antog karatären af något profetistt. Hans lifliga ins billningskraft förenade fig på det angenämaste sätt med den egendomliga formen i nittonde ärhundradet. — En afton, då han blifwit bjuden till martis de Vaudrenil, blef han hett hastigt oförklarligt bedröfwad, hwilket hans wänner den sednare tiden ofta märlt hos honom. Man omgaf honom och wille weta orfalen till denna hastigt påkommande dystra finnes ftämning. Efter ett längre motstånd, gaf han flutligen efter för de stöna damernas böner, och började, wafen, som han war, följande berättelse: — Sasom ni alla, mina wackra, nådiga das mer, torden hafwa bemärkt, har jag hela tiden warit fullfomligt waken och likwäl haft en dröm, en få jörfärlig dröm, att jag måste denna gång be om förlåtelje, att jag icke willfar er önskan och förffräder mänga finkänsliga hjertan.