Helsingborgs-Posten – 30 juni 1863, sida 2

och hwars ansigte warit förskönadt af ett så mildt allwar. Ludwig XVI hade för tidigt äldrats och hans anletsdrag wisade tecken till trötthet och sorg. J wissa ögonblick fördunklades hans ögon, en illa dold missbelätenhet uppenbarade fig i pans nans ffrynflor och endast den naturliga gode heten kunde då och då tillbakatränga detsamma. Sedan sitt återwändande från Varennes sitt folks och nationalförsamlingens fäånge hade fär kerligen Ludwig XVI mer än en gång kommit att tänka på Carl V:s öde, och hwem wet hwilka dystra betraltelser som uppfyllde hans själ, då han förbättrade Schmidts ritning. Detta war den andra sammankomsten emellan min farfar och den olycktige konungen af Frantz rike. Men denna gången ansåg den bekymrade och miss änksamma monarken det hwarken för ett nöje eller en pligt att låta fina underfås tare framträda inför fig. Såwäl herru som tjenaren, konungen oc skarprättaren låtsade de icke kände hwarandra. Först den 21 Januari skulle de åter fams manträffa. Fem dagar efter sammankomsten i i tuileriers na, nemligen den 7 Mars, inlemnade Antoine Lolis i nationalförsamlingen sin berättelse, hwaruti han klart och enkelt framställde Schmidtes mefanism och föreslog, att man först efter försök med den ena eller andra formen på bilan, borde bestämma sig för endera. Den 20 Mars antog nationalförsamlingen förslaget och doktor Louis uppdrogs att låta bygga den första halshuggningsmaskinen. Dottorn wände fig till en mid namn Gunidon, en timmermästare, fom fordrade för arz betet femtusen femhundra francs.