Helsingborgs-Posten – 23 juni 1863, sida 3

—— XX och def wårdunde, hwilket förenade det angenäma med det nyttiga, war en ritlig wederqwickelse för denna förträffliga qwinna. Från år 1785 till 1779 förflöt min farfars tif Helt lugnt, man fan nästan föga partiarfaliskt och den yttre werldens buller förmådde ice störa friden i fforprättarens bostad. Ala beprisade Marie Anne Jngiers ädla egenskaper. De blodiga ftunder, hwilka få ofta störde den sällhet Charles-Henri Sanson njöt i fin familjekrets, gåfwo alltid min farmor nytt tillfälle att ådagalägga sin själsstorbet. Under revolutionstiden, då allt war i oro, och det till och med war förenadt med fara, att iakttaga religiösa bruk, blef likwål den heliga andakten i wårt hus aldrig afbruten. Kyrkorna stängdes; men några prester, som dragit sig tillbaka, höjde sina böner till Gud. Det stora, herrliga Frankrike tänkte icke på annat än på proseribercde och afrättning. Jag är ej nog djerf att wilja teckua en tid, hwilket få många upplysia och rikt begäfwade historieskrifware redan skildrat. Jag will endast meddela hwad min farfar upptecknat om denna tidens blodscener; min revolutionshistoria mafte blifwa en sskarprättares memoirer under denna hemska tidppunkt. J berätttelsen öfwer Jean-Louis Louschart hade jag funnit mig föranlåten, att lemna en liten öfwersigt öfwer folkets sinnesstämning oc) def sträfwanden. Afwen war denna första rörelse ett säkert förebud till revolutionen. Helt annorlunda är förhållandet med den fruftanswärda resningen af en till medwetande upp: waknad nation, sjelfwa revolutionen. Såwida den i någon mån står i sammanhang med äm net för mina skildringar, neml. mina förfäders memoirer, tar jag mig friheten frillatigande för