Helsingborgs-Posten – 20 juni 1863, sida 2

ständigt enformiga i ett sädant lif bade omif känligt inwerkat på Marie Anne Jngiers lif. J hennes ansigte wisade fig den största belås tenhet och jungfruliga blygsamhet. Det egens domliga swårmodiga i hennes drag, twärtemot att göra den stackars flickans ansigte obehagligt, bidrog att förläna åt henne något så obeskrifligt mildt och bewisade nogsamt att Marie Anne ÅJngier förstått att i sitt tillbakadragna lif bibehålla hela fin friskhet alltifrån hennes fpär daste ungdom. Charles Henri Sanfon, fom hittils fört ett äfwentyrligt lif, blef på ett högst owanligt sätt förtjust i tvädgårdsmäftare-dottrens egendomliga behag oc snart kände han en hemlig dragningskraft till den sköna iungfrun, fom i det faders liga husets skugga blomftrade fom enslig blomma. Charles Henri Sanson fann snart sitt största nöje uti att wid återwändandet från jagtutflytterna om aftnarne titta in om dörren hos Jus gier od) tillbringa ett par timmar i samtal med Marie Anne. Trädgårdsmästarefolket kände mycket wäl till sin gästs tråkiga tjenstbefattning; likwäl hade icke wetskapen härom gjort att de welat draga fig tillbaka eller injagat hos dem någon förs skräckelse, hwilket skarprättaren i Paris olydligtwis märkt wara fallet med de flesta menniskor. Charles Henri Sanson fick det så för sig säsom om något den wackra trädgårdsmäftaredottrens fromma ögon talade till hans fördel oc) Jan warseblef mera än en gång en sådan blick. Att gifta sig war just hwad Charles Henri Sanson meft tänkte på. Kunde han hafwa hopp om att så Jngier till hustru? Han wille erna gifta sig med henne, men huru sskulle en födan anhållan upptagas? Han tydte fig märka