Helsingborgs-Posten – 13 juni 1863, sida 2

störtade baklänges ned på golfwet, dragande sonen med sig. Under fallet bemäktigade Jean-Louis fig hammaren, han slet fig lös ur fadrens armar, hwilka sökte med blindt rascri qwarhålla honom, reste jig upp och skyndade till dörren. Då han stod på dörrtröfteln kastade han den tunga jernklumpen tillbaka in i kammaren och flydde, gripen af en onämnbar ångest. J den brådska, hwarmed sonen lemnat huset och i sin sinnesförwirring hörde han icke skriket i werkstaden, just då Han kastade ifrån jig hams maren. Detta skrik war mäster Mathurins och på samma gång uppgaf han andan. Den tunga jernhammaren hade träffat Honom under högra ögat och trossat den gamle mannens hufwud. Wid mäster Mathurins strit hade fru Ber dier styndat fram. Hon försötte att återkalla den gamle till lifwet, men alla hennes bemödanden woro får fänga; den gamle hofslagaren mar och förblef död. Af Helenas höga jemmerrop lockades den ene af granuarne efter den ondre till huset. Enkan swarade hwar och en att Jean-Louis mördat sin far. Daktadt fina många egenheter och fin twvärhet mar mäster Mathurin likväl älskad i hela grannskapet och derföre blef der en allmän upp: ständelse. Längre fram på dagen begynte arbetsfolk, fom ffulle gå på dagswerken, att samla fig på gatan. Alla blefwo de ftående framför hoj: slagarens hus och genom dem utspriddes Olirts snabbt underrrättelfen om fadermordet. Det war en sådan förbrytelse, hwilken Solon ide wille täuka fig wid fin lagstiftning för