turligaste af alla menskliga rättigheter, den ati med arbete fig årligen förförja, utan några af samhället i sörwäg lagda hinder. Efter en gaaska utförlig motivering i denna riftning förs wäntar man sig ett dermed öfwerensstämmande förslag, hwari hela näringslagstifrningen ins skränkes tll nägra få, af sambälleta omsorg för lif, helsa oh egendom belingade undantag från obegränsad näringsjrih. . J denna förwäntan finner man fig dock wir fen af de ide mindre än 17 punkter, i hwilka slutligen grunderna sör den nya näringslagstiftningen, sädan ckonomiulskottet tänkt fig dens samma, blifwit uppställda. Burskapet, mästerstapet, funskapsbewisen eller allt det wåfendilis ga, fom hititills skolar grundlägga rättigheten att usöfwa en näring och ntigöra föremål för auktoriteternas pröfning, äro eftergifna; men deremot har man bibehållit det blott formella, eller frafwet på ansöfningar och tiäfändsbebewis. Och likwöl beftår näringofrihetena wåsende just deri, att rättigheten at årligt arbeta ide behöfwer sökas, ide fan eller får göras bes roende af någon myndighets tillstånd. Det år icke tyngden eller öfwermänct af de funffapås prof, hwilka gällande näringslagstiftning fors drar, utan sjelfwa förmynderskaret öfwer med: borgarens arbetsfrihet, fom hämmar och förtrycker näringawerksamheten och den persontina friheten samt genom en konstlad och onaturlig lagstiiming sfapar förbrytelser af i fig sjelfwa obrottsliga handlingar. Från stadganden om ansöfningar och til uindedewis äro bönhacjagter, åtal och straffpåföljder fortfarande vffilj: aftiga. Ur ingen praktisk synpunkt kunma dylika stadganten af samhallets wäl anses betingade. Denna fråga har under sednare tider blifwit få mängsidigt behandlad oc utredd, an nägot twifwel derom knappast år möjligt. Utskonet bar heller ide gifwit någor enda skäl för bibehållande af de ändamålslösa och förhatliga ins greppen i individens näringsfrihet. Bertfalla åter, fom sig bör, de föreslagna fö reffrifterna om anföfningar och tilltåndabewig och uttalas i stället den rena grundjatsen, art det ärliga arbetet är fritt och allas rått, få återstär för denna hitlills få inmweds lade lagftiftning endast an uppräfna de få uns dantag, hwilka säkerheten till lif, helsa och egendom kräfwer samt att reglementera för dessa undantag. Angeläget år att härwid icke uppställa andra Undantag än dem, fom af sjeljwa nårins harnes äfwenmrliga beskaffenhel nödwändigt påkallas; hwarje derulöfwer sträckt inskränkning, ehwad den gäller sjeljwa vrkena eller wissa lllasser af landels inbyggare, blir en kränfting af friheten och således lika förkastlig ill fn princip fom menlig till fina följder. Säsom sådana förfafttiga inffrånfningar må anmärkas de af usskottet för wisfa tjenfteman naklasser och deras hustrur föreslagna förbud ut idka handel. Endast de fanigasse och fåmft flönmade mäffas arp detta förbud, under det jun cssa mest äro i behof af biför:jenster. De ögre och båure aflönande underkasta sig icke örsafelser och mödor, fom utöfwandet af en äringstörelse kråfwer. Hwilfen tijensteman om helst, äfwen den hönsta, år oförbindrad au rifwa jordoch bergsbrut, mjöloch fåggwarnds örelse m. m. Hwarföre då uppställa förbud mot de lägre oh deras hustrur an genom fin MO— — —— —— — —