Helsingborgs-Posten – 30 maj 1863, sida 3

En gång blef det bekant, att em plautages ägare, hwilken war allmänt afhållen af sina negrer, ämnade resa till Earopa och der stanna någon tid. Plötsligen störta några af hans bälta hästar inom få dagar. Sedan han fors stat hit och dit, upptäckte han upphofsmannen oc) denne war ingen annan ön hans trogne kammartjenare, fom war född i huset, hwillen han sjelf uppfostrat och fom han Hittils skänkt sitt fulla förtroende. Orsaken, fom drifwit nes gern till brottet, war — tillgifwenhet. Plans tageägaren hade, innan han ämnade resa till Curopa, en plan, hwilken bekymrade tjenaren, och mot hwilken han efter landets fed trodde jig böra protestera. Så sönderssiter ofta tigern fin waltare, när han will smeka honom. Giftgifwarne på Antillerna stå wanligen icke ensamma; åtminstone tror man allmänt, att de följa en högre ledning, och bilda ett slags sällstap, hwars ledare hafwa oinskränkt makt. Hufwudgiftet, hwaraf de betjena fig, är arsenit. Huru detsamma lommer fram till de enstilta plantagerna är ännu en hemlighet; man förmodar, att förmännen och ledarne af fjäll stape inlöpa det af europeisla matroser och utdela det derpå. Dessutom förstå sig negrerna på att af inhemska wäxter utdraga ett gift, som de dels bewara i flytande form, dels såsom perlor, och hwilket werlar dels langsamt och nåstan omärtligt, dels dödar ögonblickkligt. Men huru de bereda det har man likaledes ide ännu kunnat komma under fund med, men att de besitta en utomordentlig sticklighet i beredandet af detsamma är utom allt twifwel. Redan för öfwer hundra år sedan (1738) blef hwarje slaf, fom beträddes med att bereda gift eller innehafwa sådant, hotad med döden; hwem fom dödade en annan med gift, blef une dandragen de wanliga domstolarne, genast dömd och på platsen afrättad. Men allt detta har icke förmått att hämma det onda; och ännu i dag har ingen af de manga slyldiga afslöjat wasendet af den i hemlighet werkande, fruttanswärda makten. Huru djupt den onda wanan är rotad, må följande exempel bewisa. — Iedan ofwan är anmärkt, att detta onda är inhemskt på Anutillerna och att det wisar sig stundom starkare, stundom swagare. Men ånnu aldrig hade det onda rasat få fruftansmwärdt, fom är 1822, och myndigheterna lade för att styra detsamma sett sig nödgade att nedsätta en sarslilt domstol, som den 22 Aug. börjave fin werksamhet. En be stutsam, häftig, blodtörstig man, liksom skapad till bödel, wid namn Davoust, af negrerne fal lad fufwudafhuggaren, genomtågade, atsöljd af ett under hans befäl staende band af för: twiflade personer, ön Martinique. D. hade oinstränkt fullmalt; han ägde att genomsöka hwarje plantage, att bortföra med fig de flafs war, fom hans spioner hade utpekat för honom, och att, när oc) hwar det behagade honom, ci ter fort process, hwarifrån det ej fanns något wädjande, afratta dem. Wanligtwis högg Han hufwudet af dem, sedan han latit framdriswa de omkringliggande lantagernas slafwar till det blodiga stådespelet, då det låg i hans plan att werta genom ajffrädunde. Dock blef han snart trött wid bilan, ty en dag lät han i staden Le Lamentin på öppna torget i närwaro af circa 20,000 negrer bränna 16 slafwar. Auto da Fcen warade fran bittida om mors gonen ända till aftonens inbrott; hela dagen ———————— — — — — — —— — — —— —