Negergift. Under nu pågående sträfwanden i Amerika för slafwarnes frihet kommer man nästan omils torligt att tänka på ett af de egendomligoste fes nomener i slajwericts historia, det så kallade negergistet, hwiltet annu för 15 år spelade hela jur roll i granaftapet af Sydstaterna, neml. pa de Sofia öarne. En berattelse från den tiden säger: J Westindien talar man om gift sasom en landspläga, litsom hos oss om koppor oc lolera. Shiwen arbetar, emedan ban frut tar för piskan; den hwite behandlar den swarte mindre omenfiligt, emedan jan alltid tanker på giftet. Lijtet, det swåraste gissel, fom hemsöker Weftindien, tyckes haufwa put ursprung från Af uta. Pa nagra of Autillerna, t. ex på Jar malfa och Angua, ar det obekant, och till och med pa de fransla öarne bet, ena fig negrerna beraf blott i wissa trakter. Sållan anwandes det mot plantageägarer sjelf; men slafwen wet li:wal att hämnas kanndart nog; han förgiftar bostapen. Det gifwes plantager, pa hwilka årligen, så regelmässigt som dag och natt afwexla, tjugo till trettio oxar sörgijtas od) ingen förmår att upptäcka gerningsmannen. Stundom hander det, att slafwen äfwen förgiftar sm plagares hustru och barn. Än är werkan langsam, än haftia. En plantage befinner fig i det mest önfhvärda tillstand; en slaf bestraffas härdt, vd) prötsligen falla några oxar. Aldrig är den veftraffade upphofsmannen; han met icke hwem fom har hämnats honom; det är alltid nagon ans nan, som griper till giftet för att oroa de wi: ta. Jcke alltid blifwer gerningsmannen oupp: tackt; en eller annan gång har man kommit vem på fpår, hos hwilka lusten att förgifta har ntz bildats till ordentlig mani En förklarade, att ban dödade oxar, på samma satt fom ex hwit stjuter rapphons, — sör nöjets skull och ide af hamdgirighet. RS —,