Helsingborgs-Posten – 28 maj 1863, sida 3

rccc— ——————————————— kan deruppe. På andra sidan om luckan kom ängen, på hvilken han som gosse så ofta hade jagat efter fjärilar, och ej längt derifrår det der snygga, af rankor bekransade lilla huset med det röda taket och den täcka lradgårdståppan. Det var skolmastaren Clas hus. Åanne han var der annu, eller kunde någon annan bo der? Edvard stodde sig mot trädgårdsgrinden och blickade ofver mot huset. Då oppnades dorren, och en alsklig. ung flicka med friska kinder och lysande ogon och leende läppar trädde ut. Hon gick omkring i tradgarden och plockade de skönaste blommor, och lade dem omsorgsfullt i den lilla korg, som hängde vid hennes arm; derunder sjong hon så friskt och klangfullt som en lärka, och Edvard, ånskont han hade hort Garcia och Malibran, samt till och med Jenny Lind, tyckte sig dock aldrig hafva hört en skönare ståmma och en mera hjertuppfriskande sång. llvem kunde den der sköna, retande flickan vara? frågade Edvard sig sjelf, och plotsligt flög en glad forskrackelse genom hans drag, och han sade helt högt: Det är Ju lilla Rosa, skolmästaren Clas systern — Och nu ropade han på henne, och Rosa kom framspringande med leende helsning, och de pratade med hvarandra om förslulna dagar, då han var en gosse, och hon en liten flicka, och då de begge lekte tillsammans, anskönt han var betydligt aldre än hon. Ni var alltid så god och vänlig mot mig?, sade Rosa, och hennes ögon glänste som stjernor, och lyste skönare ån alla diamanler på de förnäma damerna i staden. Ja, jag älskade er mycketd, sade Edvard