drugen. Ågonen hooslide fig ir itot i jina hlar, uimderaa guisslade hemilkt ant hvaranora och bon bet i de indragna läpparna. sa att blodiga par sör märltes; attt det wack a, hanförance bos hanne war borta oc der ate ftod nu endajt Jul ien. Charles Venri Sanjon, fom anade den ut: b:htande stormen, närmade fig. J det igondtick, da parlamentoledameten fom till stutet i domen, utbröt den olydligas raseri sa förfärligt, att man knapt funnat wänta sig något sadant. Han tastade sig sa wåldsamt ballänges, att, om icke min farfar hade fattat i henne, skulte hon hafwa krossat hufwudet i stengolfwet. Under sina tonvulsiviska rörelser uppgaf hon de hemskaste tjut. Det behöfdes fom farlar för att Hålla henne och fastän de ansträngde alla sina krafter lycfades dem med stor möda att stydda Henne från ett dödligt fall. . Mon måste läsa sista delen of domen för henne i arresten. Frn de la Mottes krafter tycktes tilltaga med hennes raseri. Öfwer fem minuter förgingo innan de fem männen förmådde besegra detta öfn ermenstliga motstand. Slutligen lyckades man bortföra henne till palatsets stora gård, hwarest en schavott war upprest midt i gallerporten, som stod öppen. Men derföre att det war så bittida på More gonen war antalet uyfikna icke stort. Då fru de la Moktte blifwit utsträckt på INRE vutten utstötte hon ett häftigt och mildt ffrik, hwilfet fortfor ända till slut. Med wredgad stämma antlagade hon ijynuerhet kardinal de Rohan för sin olycka. Hon nämnde honom med de mest wanärande namu och bland annat kunde man höra: