gend mumlade han, i det han krafidös sjönk tillbaka. Nu höll vagnen framför deras hotel. Men hvad betydde det? Ingen kom dem till mötes, betjenterna stortade icke fram, som vanligt, för att öppna vagnsdorren for dem. Edvard måste sjell göra det, mäste sjell vara sin fader behjelplig vid urstigandet och leda upp för trapporna den gamle herrn. som trott och tung stonde sig på hans arm. Hvad var det för ett löpande och springande deruppe, hvad var det för sällsamma, aldris sorr sedda gestalter, som löpte der fram och tillbaka i de oppnade rummen? Der kom bankirens kammarljenare, han säg på honom med eti föraktligt leende och gick honom förbi, der kommo kommiserna och kontoristerna med hatten på hufvudet, hvilken de icke en gång lyfte, då Ehrenreich, stedd på Edvards arm, med nedslagna 0gon vick forbi dem; der kommo andra, dystert blickande, främmande männer med ljuset i handen samt tryckande har och der på skåp och dorrar ett hemlighetsfullt sigill ypader Fader! skrek Edvard forfarad. risLad betyder allt detta ? Pen gamle såg på honom med ett fasanssulli, vansinnigt leende. vy)et betyder, att min spekulation misslyckats! Det betyder, alt jag är ruinerad! Minnes du annu, huru jag en gång i min lyckas ofvermod sade till dig: firman Ehrenreieh och Son skall bestå, odet till trots? Ödet straffar mg och bojer mie ned i stoftet! Firman Ehrenreich skall bortspolas af min vanära och milt blud! Lef val! Han tradde raskt tillbaka in i sin kammare, framfor hvilken de nyss anlandt, och slot dorren till efter sig. npader! Fader!? skrek Edvard, skakande på den tillslurna dorren. vSlapp mix in till dig! Låt mig stanna hos dig i denna sorskrackliga stund? Inget svar följde. Skalfvande, marterad al ångest, lade Edvard sitt ora till låset, for att lyssna. Men bullret af de skrattande, pratande. skrikande rosterna omkring honom tillat honom ej att förnimma någouting. Da denna starka, asklika knall, detta gälla, sorlarliza dodeskri, som soljde derpå, sedermera detta qvidande, som nu tystnade, derefter återkom, derpå ånyo tystnade. Kömmiserna och besjeningen, polisljenstemannen och skrikarne hade hållit inne i sin befallning med forseglingen, de hade alla skyndat fram till dörren, genom hvars sogningar krutroken un framtrangde. Med våld bråts dörren upp, och der — midt i rummet denna blodiga, vanstallda massa med det krossade hafvudet, hvars hjerva här och der klibbade vid vaggarne rundtomkning, det var allt, som blifsit öfrigt af millionären — hela återstoden af hans storhet och rikedom. Han är dod! sade bokhållaren, hvilken ännu i går med djup devosion bugade siv for sin berre, och i dag kande ett oändligt forakt for denne bankrutör. Han ar dvd! Det var visserligen det bästa och beqvamaste för honom. Hans kreditorer maste lata begrasva honom.? 5POÅ dod! skrek Edvard och sjönk sanslös ned bredvid liket. (Forts.) — — —— — — ÅLUTTUUTrVLLEeÄ wwA —pw— — — — — — — — — —