Helsingborgs-Posten – 12 maj 1863, sida 3

Bror och Syster. En social tidsbild af Louise Mählbach. Öfvers. for N. Helsingborgsposten. IV. Sucken. (Forts. fr. n:o 54.) Rustica log sorgset, och hennes läppar darrade smärtsarat. )När kommer du, för att hos min far anhålla om min hand? frågade hon sedan eller en paus. Alfred ryckte tillsammans af en inte sorskrackelse. När du vill, sade han dröjande och nedslående ögonen for Rusticas forskande blickar. Nar du vill! Jag vill genast gå ned med dig, men då måste din far först lofva mig att hälla saken hemlig, tills jag talat med min mor. Jag är visserligen myndig, och hon kan icke hindra min vilja, men jag alskar henne och ville icke gerna bedrosva henne. Jag måste alltså ha tid att sorbereda min mor.? Också jag måste ha tid att förbereda mina soraldrar), sade Rustica. Lätom ess alltså vånta.? vJa, lätom oss vänta, sade Alfred, hemtande andan med lättnad. Rustica såg det, och hennes ögon fylldes al tarar, men hon fann styrka att bibehålla dem. Hon lade mildt sin hand på Alfreds skuldra och sag på honom. Alskar du mig?? frågade hon sakta. Min Gud, du frågar, om jag älskar dig! ropade han otåligt. Du tvislar ännu, då jag är beredd att upposlra åt dig kela mitt lif.? 0, det är således ett offer, Alfred, sade hon med ett tvunget leende. ?Nå väl då, eftersom du älskar mig, skall du uppfylla min bön. Lemna mig nu! Ville icke genast i dag framkalla ett afgörande. Vi behofva begge tid for att sforbereda våra söraldrar, for all förbereda oss sjelfva på de nya lelnadsbanor, som opona sig for oss. Lätom oss begge i stillhet och samvetsgrannhet profva våra hjertan och tillse, om ingen sal khet finnes i dem, lätom oss bedja till Gud, att han sorlanar oss kraft att urskilja det ratta. Stanna således icke qvar här! Vänd åter till staden, lätom oss förblifva helt sjerran från hvarandra och utan gemenskap med hyarandra. Redan skola vi se, om våra hjertan hafva en oofvervinnelig trängtan efter den — —— V—— — —— —