Helsingborgs-Posten – 12 maj 1863, sida 3

war. De försakrade att de gerna wille gifva en be eelig p. efent åt den fom kunde förmedla, att balsbandet blefwe saldt. Krefwinnam tantlte saterligen i börjar endast på. att förskaffa fig den uttofwade belöningen; bennes förhodpnangar blefwo först en tid der ejter mera sto detade. Hon bedömde Marie Äntoinette endast säsom qwinna, icke såsom drottning, oh sörutsatte, att ätminstone då, när fafängan blandade jig med i spelet, skulle drottningen träda i bafgrunden. Fru de la Meotte antog, att Marie Antois nette likwål stulle anse fig förbunden den person, fom förskaffade heaue tilljälle att erhalla något, som icke kunde tilljölje af skatttammarens ture tiga belägenhet erhållas. Fru grefwinnan de la Motte wille äfwen att drottningen skulle stå i fördindelse till henne. Slumpen tycktes helt och Hållet gynna derna djerfwa afwentyrerska. Nagra försöf att låta söreställa kardinal de Rohan såsom Marie Antoinettes gunstling af löpo srnktlöst; detta första missöde gjorde likwål icke fru de la Motte modfald, utan bidrog twärtom till att änau mera uppegga hennes mod. Med en owanlig ihärdighet efterfträf: wade bon nu sjelf att tomma i besittning af det fal. smycket oc) begagnade sig af alla medel för att winna sitt syftemåäl. Om man betrattar hela halsdandshistorien med en fördomsfri betraktares öga, skall man owilforligen komma till den öfwertygeljen, att herr de fa Motte äfwen spelade en volt deruti, hurn mycket än hans samtida wilja fritaga Honom derifrån. De båda makarua hade dessutom i en gammal polisbetjent, wid namn Miarc-Antoine Retanr