ga Finne. Detta är så mycket besyunerligare som Snellmans uppfostran till hufwudsaklig de är gjord i Swerige, der han äfwen skar fin första litterära lagrar och der han en gån täntte söta sin framtid (såsom professor elle adjnakt i filos. mid Lunds universitet, jag min nes ej rätt detta, ty det hände för cirka 24 å sedan, oc) Finsta förhållanden woro på den ti den för mig af ringa intresfe.) Senaten ffyn dade att utnämna Snellman till Rektor wii Kuopio stola, men juft i samma Kuopio, ble han fina gynnare beswärlig genom fin tidnin Saima, fom började predika fennomanska lä ror, eller päyrka Finnarnes rätt till deras ege språks begagnande mid lärowerken och domstolarne. Sedan senaten ide i Kuopio lyckades finna willig censor, indrogs tidningen, hwaref ter Snellman tog afsked från fin rektorsbefatt ning. S. fatt sedan i fiera år såsom förste bolhällare på Kommerserädct Borgströms ton: tor i Helsingfors, der han blef i tillfälle at utwidga sina pralt ska förmögenheter, hwilke nu stulle lunna blifwa till mycken nytta för landet, om ej S. wore nera Ryskt sinnad är d.yåsarne fjeliia. Dock wågar man hoppas de basta, eller att S., sedan han wäl inkommit perulstock-institntet, säsom han sjelf i fin ung dom benämnde senaten, blir lik de öfriga. En bland senatens sednaste abderitiska åtgär: der war att gifwa räntefria län till löpmän sör anstaffande af spanmäl till lindrande af hungersnöden, med förpligtande för dem, att atnöja fig med 10 procent förtjenst. Följden blef att spannmäl och mjöl blefwo ctillbö.ligt dyra; ty desto större blef löpmannawinsten. Hade i ftället senaten gifwit en liten premie för hwarje införd spannmålstunna, få skulle afwen de mindre köpmännen importerat; — nu fom affären i händerna på endast de stora hu jen, hwilka lära föra förlängning af tiden för läånens innehafwande — emedan spannmålen ej kunnat säljas. Hwilka umbäranden, hwilka lidanden den arma landtdefolfningen genomgått under wintern och hwad som förestår till nåjta slörd, låter tänka sig men kan ej beskrifwas.