försalda egendom och bad Honom uppsåtta skriften. Notarien fordrade lagliga intyg, och då detta fattades henne, begaf hon sig dcrifrän, under förcwändning att skaffa fig wittnen. Åter uppstigen i droslan, hwilken fört henne hit, frågade den föregifna fru de la Mötte fin kusk efter namnet på en annan notarie. Kusten nämnde herr Pourra mid Carmes torget. Till denne låt hon föra fig. Herr Pourra mar borta och hon blef dersöre emottagen af dennes hustru. Den främmandes beteende war få bes synnerligt, — han sökte beständigt hälla sig i skuggan för att dölja sitt ansigte, så att fru Pourra betraktade henne med den hos qwinnan få manliga nyfikenhet. Det owanliga fruntimret tycktes wara omkr. 10 är; hennes skinn war gult, hon hade små, bligtvande ögon och utstående läppar. Sedan man först anmält henne säsom fru de ta Motte hos notarien, fom emellertid återfommit hem, fade den främmande fitt ärende och underftödde sin anhållan med en ycfoms mendation från en af stadens mest anseddaste köpman. Mindre swårt än förut war det här, att få ärendet uträttadt; herr Pourra utfär dade fullmakten; damen anhöll om twå exemplar, bchöll det ena och bad notarien öfwersända det andra ttll en herr Segar, prest i Villeneuve le Roi och kusin till herr de la Motte. Denna skrifwelse anlände till Villeneuve den 11 Mars, och den andlige skyndade sig att öfwersända densamma till öfwerpolismästaren. Allt war så wäl werkstäldt, att domstolen, hwilken redan befallt en undersökning i Dess rues hus, lät saken hwila, oh ide mera bes twiflade fru de la Mottes tillwaro. Emellertid