Detta snillrika sturkstrek of Desrues skulle blifwa fruktlöst. Desrucs juridiska biträde for: drade fru de la Mottes närwaro, för att kunna lösa alla swära frägor, som nu hopat sig. Desrues sörstod det alltför wål och fick en ide, fom öfwerträffade alla andra djerfhet. Efter fin antomsten till Paris fände han marken bränna wnder fina fötter, ty, näftan på sammu gång fom han, hade herr de la Motte anländt till hufwudstaden, och uppsökt fina anförwandter och wänner, ibland hwilka han i det höga kollegiet innehade främsta rummet. Herr de la Motte anhöll hos dem om hielp och uns derstöd, och detta blef Honom till stort gagn. De sade genast, att historien om ivu de Ia Mottes flykt war uppdiktad. Nu blefwo tvänne mål wid domstolen anz hängiggjorda på en gäng, det ena beträffande köpet, det andra angående fru de la Mottes och hennes sons förswinnande. Desrues hade ej någon tid att förlora. Hwad gjorde han då? Jo, man skall knappast kunna gissa det: Han uppsölte i största hast fru dela Motte. Den 5 Mars afreste han med postdeligensen tilll vyon och anlände dit tl. 7 på aftonen. Den 8:de anmälde sig en mycket wälllädd dame i swart sidenklädning, med snören och fastamjebrun besättning, samt en sammetskappa, hwars kapuschong helt och hället dolde ansigtet, hos notarien herr Baron, sen., wid gatan S:t Dominique. Hon fade notarien, att hon war fru de la Motte från Billeneuve le Roi, nära Sens, oh önskade skänka fin man, kongl. ftallmästaren, en fullmakt. På denna fullmakt skulle han lyfto räntan på de trettiotusen livres, fom man ännu war henne skyldig för hennes