Helsingborgs-Posten – 9 maj 1863, sida 2

wijar sin kitslighet, endal orsaken till det obe mula utfallet. Wi fade ofwan, att Å.-Bl. saknar hel: och hället alla vyer; wi få dot be om förlåtelse derför; bladet wisar en och annan gång något ditåt, och på det allmänheten wer kligen må se, att det eger några fädana, funna mi ej under täta att lägga några prof af desamma inför dess ögon. Oct ären förfte Maj-artitel, hwilken alls ide behöfwer popnlariseras. Sedan atlmänheten blifwit underrättad, att det den 1:ste Maj war I:fte Maj, att dagen war wacker och om brufet att dricka märg i deunen, fortfar Bladet: Wi sätta wärde vå detta för wårt fosterland egna firande af denna dag, för att hemdära wåren sin hyllning, och se med ett slags wemod, när wara goda seder oh bruk borttrångas och moderniseras of em förfinad tid. Det war når gra år som klemigheten gerna på denna dag wille krypa så nära takelngnen som möjtigt och helt olnstigt utropade: det är ännu jör rusligt och för kallt att hegiswa sig utom dörren; wi blifwa hemma. ufwen de stora Stockholme tidningarna togo då wargskinnspelsarne på, och hackande tänderna rådde de hwar och en, som tillhörde dem fom rörde sig i i det ftora foltlifwet, att bliswa hemma den förste Maj, för att ide utsätta jig för snuswa eller andra lika omärkomna trämpor. är detta ett sprät att föra högt uppe i fristan nord? Jngalunda, ingalunda, fom professor Schröder jade i lijstiden. Swad fom tan bewaras i wårt nordiska solklif, vet böra mi hålla på, respelterande urgammal häfd; tids nog kunna wi ailtför mycket intagas af söderns wetlighet. — Men lefwe mår Hung! Kung Carl förstas, han szyfer ide, han, utan gaf nytt lif at firandet af denna första Maj. Nu är icke den Stockholmsta Djurgärden denna dag folltom längre; nar konungen icke fryser, fryser icke heller follet. Sannt nog; blifwer nästippen blå, få tar man fig en glödg, och få kastar man fig i foltlifwet, tills man behö wer fig en till. — Hwilten wacker od; för fwens sta follet tär anblick stanter ide, enligt al jan nolithet, i dag denna Kongl. Djurgård de bes sötande: mår tung, — ung, frisk, hurtig, to nungslig, ålskad — galopperande genom sitt swenska folls leder, omgiswen af sin swenska och norska stad. — Wi, fom här nere åro skilda från denna kära aublic, wi kunna dock alltid, på samma gång wi dricka merg i benen, tömma wärt första och wärt båsta glas för konungen och de förenade ritena? SON na