Helsingborgs-Posten – 9 maj 1863, sida 2

— ———— — —— — —————— Genom dessa försigtighetsmätt trodde den lille kryddkrämmaren, att han befriat sig från alla olagenheter. Det war emellertid en punkt, fom satte myror i hufn udet på den förslagne mannen. Det enslilta qvitto, fom fru de la Motte skulle hafwa lemnat, war endast så tillwida lag: ligt, fom det war utfärdadt i kraft af den full matt, fom hon tre år förut erhållit af sin man, då de första gången beslutit att salja BuisfonsSuef; men denna fullmakt bewarades Hos dela Mottes advokat. Desrues insåg, att han war i stort behof af detta dokument, och beslöt derför att taga ett steg som ledde till hans förderf. Under förewändning att betala herr Joly ränta och omkostnader för köpet af Buisfonss Suef, begaf han fig till advokaten. Herr Joly yttrade fin stora förundran öfwer, att fru dela Motte afrest utan att meddela fig åt honom; iföljd häraf öfwergick Desrnes, fom wisste få wäl att förställa sig och aldrig tycktes förneka fin uppriltiga älskwärdhet, öfwer till anledningen till sitt besök, omtalade för honom, så okonstladt som möjligt sitt ärende, lät förstå att han ämnade kungligt belöna hr Joly. Herr Joly afwisade med owilja detta förslag och på samma gång uppsteg en misstanke hos honom, att allt hwad som skett icke hade gått till på wanligt fött. Hans twiswel, att det sista striftliga dokumentet war falslt, syntes hos nom allt mera påtagligt. — Sedan Desrues hos en polistjeusteman djerft anhållit, att den med fru de la Mottes underskrift bestyrkta akten måtte utfordras, uppgaf advokaten wid domstolen fina hittills i hemligt hysta tmif welsmål.