Paris till Versailles och hwilten han wille bes spara ett få förfärligt slag. Tre timmar derefter inträdde Desrues i sin wäning wid gatan Beanborg med den strälande minen hos en handlande som gjort en god affär. Emellertid tänlte han med en wiss oro på det nederlagsgods han hade förwarat i källaren wid gatan Meertellerie, och dagen efter fin ans fomjt till Versailles begaf han fig derföre dit. Fru de Masson mottog wänligt fin nye bys resgäst, men förklarade honom att wattendragaren Rogeot, som bodde i haset, hade anmärlt att hans hund stannade framför källaren hwar gång bon git der förbi i trappan, strapade på trös steln och uppgaf ett ohyggligt tjut fom om ett lif funnits derinne. Desrue de Coudray skrattade med full hals åt den hedersmannens widskepliga lättrogenhet; men insåg emellertid att hans hemlighet fwäjmade i fara att blifwa upptäckt, hwarför ban från fru Masson begaf jig direkte till Grevcplatsen, der han föreslog en arbetare att mot tre Livres hjelpa Honom att gräfwa en grop i en källare fom han hade i grannskapet. Då arbetaren gick in på förslaget förde Desrues honom till fru Massons hus försedd med nödiga werktyg och införde Honom i källaren. Churu wi icke bafwa fett dit införas mer än twenne föremäl, innehöll den dock tre då den föregifne Coudray kom dit in med muraren, nemligen en qwarts pipa win, en koffert som syntes wara tom och en packa oms sorgsfullt inlindad i halm, hwilten Desrnes förklarade innehålla spanskt win. Det war denna packa, fom man nu stulle nedgräfwa, ty, såom egaren fade, det spanska winets cgeuslaper för