Helsingborgs-Posten – 30 april 1863, sida 2

Men wintern fom — naturens hjerta frös, Def barm war stelnad — ifegens dryas rös; För nertanslermen nafna efar bnga, Då fatt han framför sviseln i fin stuga. Wi stege nnder skaldens låga taf, — Det war ej något Infante gemaf. Ej sammet glänste ter, i färger bjerta, Och intet annat guld, — än ialdens hjerta. ,