tfar sa Herr de la Motte gifte fig med henne, köpte för de ärfda penningarne det adligag gooset Buisson Suef, i närheten af Villeneuve le Koi, hwarest han inrättade det mycket trefligt för sig och sin familj. Ellofwa år hade förflutit och herr de la Motte började, sedan hav köpt Buiör sfonSuef och mycket niutit af en godsegares angenäma lif och före nöjelser, att fystelfätta fia med fin sons frame tid, hwilten han ömt älskade och fom uppwärt under hans ständiga tillsyn. Behaget att wara en herr de ÅDnisson Suef hade wål något lockande; men herr de la Motte märkte tywärr alltför snart, att denna elbofwar åriga förnöjelse hade mast betalas med största delen af hans inkomster, och att den summa, som nid årets flut war disypouibel, ide mar tillräcklig för den ömt älskade sonens uppfostran och ännu mindre för att sörstaffa åt den unge de la Motte en plats wid hofwet, hwilket kunde bereda honom en ljusare framtid. Dessa betraktelser bestämde så småningom herr de Buiston-Suef att sälja fin egendom och han refte till Paris, för att bedja fin advoz fat, Joly, försöka ftaffa Töpare till sitt londtgods. Händelsen gjorde att Desrucs, som förstått skaffa fia ett wisst anfecude, några dagar förut warit tillsammans med advokaten Joly. Han hade med synnerlig belåtenhet då talat om sin hustrus stora förmägenhet och de lysande rejul: tater han wäntade sig af arfwet efter Dupleignes du Plessis, hwilket måste snart utfalla. Wilseledd af berättelsen om denna betydliga förmögenhet, föreslog advokaten honom att köpa herresätet Buisjon-Suef. Desrues wisade fig ide wara obenägen, oc herr Joly, högligen bes