Delsingborg. — Theater. Spettallet i går gafs för gadt hus, och tillwunno fig de spelande pudlitens difall. Fröken Lewini, fom alltid ses med stort nöje, förtjenar förcträdeswis lofordas för set: lyckade uppträdande i vandcvillesmonologen: ÅEmelies Hjertilappning. Fröten vewini, som i sista stycket hade Rataplans roll, blef frame ropad. Nästa Mandag gifwer vewinifka theaterfälljtapet sista reprefentationen härstades. — Charge deaffaires wid kgl. italiensta Hof wet frih. C. Fr. v. Hochschild Har blifwit ut nämnd till ministerresident wid samma Hof; samt till samma befattning wid kejs. turtiska hofwet charge aff. m. m. O. ML Djörnstjerna. — Wid den i wårt förra ur omnämnda fejtmåltid i Stocholm, den 27 sistl. Vears i stora börssalen, för furst Czartorysli, uppträdde bland andra talare: ritsdagsjullmattigen Per Nilsson i Cepo uttryckte i hjertliga ordalag fina och det swenska folkets fompatier för de förtryckta nas tionaliteterna i allmänhet. Ritsdagsmanunen Rofenberg uppträdde med en läng wältalig improvisation, i hwilten han uttryckte den fwenffa bondens fympatier för hwarje sträfwande, fom går ut på att undanrödja den falsta statsrättsliga principen att follet är till för regentens skull, att ändwända denna sats, få att den sommer att stå på benen stället för på hufwudet vd) uttalade de warmaste wälönjtningar för polska joltets sjelsständighet och lycka genom inre frihet. Furst Czartorysli befswarade denna ffål på ett särdeles wackert och wältaligt sätt, i det han erinrade, att den sordna olydsbringande fråndsjplittringens tider more förbi i Polen, od att alla klasser och alla trosdekännelser nu wore ense i fin tänsla för fofterlans det. Mag. Sohlman föreslog en ffålför de ffans dincviffa brödrarikena od uttalade det hopp, att grundsatsen divide et impera? fom så länge warit rådande i den standinaviska norden, och af hwilken wår frihets och nationalitets fiender så slickligt förstatt begagna fig, ehuru icke med fullt samma framgång som i Polen, måtte få fullständigt ge wika för en annan princip, fom bjuder: förenen er, för att funna wara fjelfftändiga! Prof. Key föreflog derefter i ett wältaligt för drag en skäl för ideens malt att bana fig wäg i tiden, trets egoismens lumpna beräkningar och småsinthetens låga betänkligheter. NRiksdagsmans nen Per Nilson uppmanade att tömma en ffål för den polska qwinnan, som gifwit få ftorartade prof på fosterlandskärlek och hjeltemod i nöden, olyckan, ja till och med i striden. Furst Czartoryski befwarade denna ffål på ett särdeles warmt od wältaligt fått; han skildrade med lifliga färger den del de polsta qwinnorna tagit uti Polens ärofulla martyrskap; wen — sade han — det att de burit sorg i sin drägt och i sitt hjerta öfwer fosterlandet, det är icke det wigtigaste, det att de trotsat de ryska våduden att ide få bära nationens färger, att de med ömhet wårdat de fårade, att de underftundom fjeliwa kastat fig mot fiendens bajonetter, det är ide allt: det störfla och det wigtigaste, och det hwarför de ewigt skola wara wälsignade, det är att de, såsom wåra mödrar, lärt oss att