Helsingborgs-Posten – 24 mars 1863, sida 2

viserade bödlarne till förewändning att förs dubbla sitt nit i att pina fängen. Damiens swar woro nu, såsom sedermera wid det lagliga förhöret, obestämda oc ofams manhängande, han påftod att han ide hade we lat döda konungen, utan endast gifwa honom en god lexa, fom skulle förmå honom att ide längre förfölja parlamentet oh förjaga erfedistopen i Paris, fom war upphofwet till allt ondt. Med ett ord, hans swar röjde tydligen det sjukliga tillståndet i Hans hjerna och ett hypochondriskt lynne. Herr von Machault, justitieministern, hade under tiden infunnit fig i salen, hwarest Dar miens befann fig. Han war mydet bestört öfwer hwad fom händt. Hans onåd stulle omedelbarligen följa på konungens död; fronprinsens stränga grundsatser sfulle ej medgifwa att en minister fick stanna qwar, fom war mas dame Pompadours kreatur. J sin förskräckelselse glömde justitieministern, utan att funna förebära till ursäkt en ungdomsöfwerilning eller en soldats råa finne, fin wärdighet och blygseln att öfwerträffa de officerare, fom redan spelat en få oädel roll, i grymhet. Med en eldtång, fom han glödgat i kaminen, sökte han framkalla det olyckliga offret det fmärts sammaste lidande. Oaktadt de förfärligaste qwal kunde fången icke förmås till någon bekännelse, utan gjorde endast fina plågoandar uppmärksamma på, att de handlade emot Hans Maj:ts wilja, som warit att man icke skulle tillfoga hans mördare något ondt; sedan wände han fig till jujtitieministern och fade: — Om nt fom nu öfwertagit en bödelknuckts hmdtwerk ide warit förrädist emot dem, fom