Helsingborgs-Posten – 14 mars 1863, sida 2

ät kaptenen ett dussin sledar och gafflar af wackert tenn, istället för dem fom han hade förlorat. Det utmärkande draget i allt hwad Cartouche företog sig war ett spiritnelt skämt, fom han nästan alltid begagnade sig utaf. Tjufwen åtnöjde fig med ide att endast stjäla, utan dref derjemte få mycket gyckel fom möjligt. Deruti ligger eu anledning till Haus ftora rykte, Hun wisste, att mycket skulle förlätas honom, dereft han roade dem hos hwilka han injagade fruktan. Charles Sanson såg Cartouche den 27 tt tober för första gången. Han war i Chatelet, och en stor menniskomassa trängde fig fram för fängelsedörren. Hwar och en wille tunna föga: Jag har fett honom!? och tillåtelsen att få fe honom eftersträfwades såjom en hög gunst. Fruntimmerna isynnerhet wisade sig nyfikna efter detta omoraliska skådespel; regentens mä tress, markisinnan Parabre, war en bland de första, som, oaktadt de grymma minuen detta måste uppwäcka hos henne, wille betrakta denne man, hwilken man tillskref likaså mycken lycka jom brott; hon kom till chatelet, förklädd till grisett, och ledsagad af M. de Noce och de Tresnes. Charles Sanson war trokigtwis den ende som hade ett skäl att ej brådska med att få fe honom; men den lättsinnighet fom Tarafktiserar denna epok hade haft inflytande til och med på skarprättaren. Han knnde icke emotstå den enträgna begäran hos några af hans mäns ner, att hau måste följa med dem till detta sällsamma skådespel; han infåg ide, att det mar orätt, att i förtid wisa fig för den, för hwilken hans närwaro måtte hafwa warit en gryu hotelse.