Helsingborgs-Posten – 14 mars 1863, sida 2

om den nation han tillhörde, att han endast wille tala några ord med kaptenen; han gick med denne bort i en wrå i salen och ställde sig få, att kaptenen mar twungen wända ryggen åt fönstret. Han berättade wärden, att ett anonymt bref hade lemnat honom underrättelse om, att bans diter följande natten ämnade angripa det hotell, hwaruti han bodde, och fedan hun bedt att styddswakt måtte lemnas honom och utlofwat hundrade guineer om de lunde bemäktiga fig den beryktade Cartouche, på hwilken den ädle lorden tycktes wara mycket förbittrad; sedan res kommenderade han sig och wärden war alldeles förtjust öfwer den nya angenäma bekantskapen, följde honom ut till wagnen, och betraltade, qwarstående en stund på trappan, det bortruls lande, präktiga ekipaget. Han stördes i denna sin betraktelse genom ropet från fin betjent, fom återwändt titmats rummet, och märkte att allt bordsilfret mar borttaget. Cartouche, ty det hade warit han, hade så wäl spelat jin roll, att kaptenen sökte förswara den besökande mot sitt folks beskyllningar, för säkrande att denne icke en gäng hade närmat sig bordet. Men några foldater, som just då hade gått öfwer gården, hade fett den fremmans des båda betjenter luta fig emot det öppna fönstret; bordet stod endast några fteg derifrån, och det war mycket troligt att, under det den falske engelsmannen hade fjättrat kaptenens uppmärksamhet, de båda granna betjenterna, som man icke nog uppskattat efter förtjenst, endast hade behöft sträcka in armarne, för att göra bordet rent. Det dröjde ej länge förr än aningen öfmergick till wisshet. Ett bud fom och öfwerlemnade