arken, och bättre än ord, talar om hans nit och embetsmannawerksamhet. Afwen det husliga lifwet hade för honom sina fröjder; sammanlefnaden der, förljufwades af en trogen maka, som war hans allt, och med hwilken han icke blott af tycke, utan genom lithet i lynne på det innerligaste war förenad, och som efter ett flerårigt barnlöst äktenstap, skänkte honom den owäntade fröjden af 2:ne nu hoppfulla söner, neml. akad. docenten Nils Dunir och medico filos. kandidaten Gustaf Dus når. Att han till följe of allt detta ide blott dlir saknad af fin omgifning utan äfwen mins net af hwad han war i fina kraftfulla dagar, länge skall fortlefwa bland hans ähörare är icke tomma ord utan werklighet. Frid och wälsignelse öfwer sädana prester!