Helsingborgs-Posten – 5 mars 1863, sida 1

N i ls bae. En of Lunds stifts äldste aktningswärdaste prester, fyrkoherden i Billeberga och Ticrup, jude magistern prosten Nils Dunir, har samlats till sina fäder den 23 sistl. febr. i en alder af nära 80 år. Född af fattiga föräldrar, en den obemärkta hyddans fon, blef han tidigt öfwerlemnad åt sig jjelf, att under försakelser och brist arbeta sig from i werlden oc han löfte på ett attningswärdt fätt detta problem. Ester att med hedrande witsord hafwa lemnat akademien och blifwit prest, ingick han som lärare wid Ystads skola, den an med allmänt loford för wisadt nit, slutligen efter många ärs oafbruten tjenfts göring lemnade fom reltor, efter att derifrån under hans handledning utgått fiera för utmärit lärdom och embetsmannaduglighet bil: dade ynglingar, bland hwilka särskildt må näms has, numera tbeologie professorn doctor Melin i Lund, och den för fin resa i Columdien rytts bare Gosselman med fiera andra. Ått Dunir war en med ljust wett och grundliga kunskaper utrustad man, kände de som med honom haft beröring, lifasåwäl som det, att han, sasom det egnar den rätta förtjensten, icke yfdes eller på minsta sätt lät paslina, att Han fjelf finde det. Hans anspräkslöfa fött att wara, Hans redbara, gammaldags ärliga rättsramhet, stild från allt meningslöft fjesk, tillwann honom af dem fom lärde fänna honom, aktning och förtroende; men war det fråga om att uttala sitt ogillande af det usla och dåliga, äfwen om det gällde en kamrat och embetsbroder, ) ljungade han flag på flag med oblidlig stränghet och sanning, och gubben stod likjom Thor med sin Hammare i ljus och lågor, och hans omdöme war träffande. Klok hus hållare, utan att i ringaste mån wara småaktig, eller beswärad af den snitenhet man wanligen, och ty wärr! icke utan skäl tillwitar presterna, war han ofta wålgörande, och i all männa lifwet en praltisk man, en föresyn icke allenast för sina embetsbröder, utan äfwen för sin församling, med hwilken han under fin nåra 40-åriga em betswerksamhet stod på en nästan patriarkalisk fot, och betraktades lita mycket som fader som prest. Sitt öfwerlägsna förstånd wisade han äfwen deri, att han förstod att bedöma sig fjelf, och sin egen förmåga. Då han de sednare åren märkte minne och själskrafter aftaga, öfmwerlems nade han embetswården åt en yngre krastfull man; kyrkans angelägenheter, Hade Han likwäl med en Elof hushållning så wårdad, att medel fans till en af behofwet högt påkallad nyftyrkos byggnad, som redan för ett ar sedan blef ins wigd och färdig, ett det prydligajte wärdigaste Gnds hus i Lunds stift, kanske i wårt land, hwilket liksom det rymliga ljusa och wäl ordnade skolhuset, står fom en obelisk öfwer patri) Th. dector T. i L. fan witserda detta!