Helsingborgs-Posten – 28 februari 1863, sida 2

förbi så hastigt, att han omöjligen kunde säga om det werkligen war hon. — Godt, sade chefen, för att wi nna tid, Drillon och Marmotte skola fara till Nouen, och när wi först få weta till hwem wi hafwa att hålla oss, skola wi uppgöra affären med denne kamraten. Det dofwa mummel fom hördes i förfams lingen bewisade, att man långt ifräm delade hans åsigt om saten. En tjuf, fom mar djerfs ware än alla de andra, tog till ordet och be märkte att saken war klar, ty den brottslige hade tillstått sin förbrytelse; domaren brukar ide göra få många omständigheter; då flickan stulit penningarne, få finnes wäl ett medel att förmå henne till bekännelse, nemligen tortyren. Chefens wärdighet i en tjufrepublik gäller mera till namnet än i werkligheten. En jådans hela inflytande beror af hans styrka oc djerfhet och af de medhällare han förskaffat fig genom att låta dem deltaga i Hans personliga erpeditioner. Men detta war juft ide fallet med min ftamfaders gamle kamrat wid regementet de Ia Boisfiere. Herr de Blignac Hade, såsom Sanson de Longval sedermera fit weta, efter att hafwa dfwerlemnat fig åt alla slags utswäfningar od beredt dens fullkomliga undergång, till hwars onda genius han gjort fig, fördjupat fig i ftulder, och utau några hjelpkällor wid fin återkomst till Paris gjort fig fullkomligt olycklig genom att blifwa en swatröfware och dragit med fig i fallet det olydliga offret. — (Forts.) ——