Helsingborgs-Posten – 26 februari 1863, sida 2

CllC!— t den ar på motnina alrie ts oshafva Dubigårinterhuset LON. neralalvisatl ar tillmedkmond ven i ter. — under dolken. yts.) ar en att ens er stigit wifade 1000 rlorade icerare. rskriden Widare o, föres ål skall uternas ;ervälls sjöar, mycket ingrälls mycket gt med likwäl ättelser, len. J ser återlet har mendast duperroriste, gentliga manget sednare id den dagarne esatt uf arschan ra wid wudfjakz ) Bolen. Det ig från tså en s äfwen men de 0 man ö Här arschau, na nd i cmele ens och llestädes rbin oli och att t derpa ig, som gamla bemärz va Nije rdelarne, en half 10 mera nas tape ww. Till g. donska 10, pa -Polen. nelse är ——— ————————0——— — —— ———5 ——se—fp — ————— — — —— — — iii 24 . — IF NA he klämtat fyra glas och bagbordswakten stale upp, då wi heljades med det owälkomna ropet: — Alle man på däck! minska segel, gossar! Denna order hade wi wäntat en half timma och slyndade nu att åtlyda den. Då mi kommo upp på däck, fnuno wi mats ten sys seljatt med att giga förb: amscglet — oc fen och mefanen woro redan fastgjorda — od) fyra af dem sprungo uppför förmasimaaterna, da befallningen refwa ftoror umseglet hördes; wi skyndade till wåra putfer för att refwa jens let, da ett rop af fasa fran kaptenen, utföljdt of ljudet of en fallande kropp om ett plaskande i wattuet tilltännagaf att en af wåra tamrater fallit öfwer bord. Jnom ett ögonblick hade hela besättningen of wergifwit sina poster, han hade fallit ned fran den ansenliga höjden med blixiens hastighet oh alle man rigar till h.äckdradet för att funna upptäcka sin olycklige kamrat innan nattens mör: fer i fören ing med den tata dimman mahända för alltid dolde honom för deras blickar. Då wi kommo till hackoradct, upprom han just på wattenytan i lölwattnct, tnappast tolf samnar aiterut, och i samma ögonbäck kastade nagon wånlighand begge väddningsbujarna till honom; han uppfångade dem båda och upplyfte den oc na, i det han skakade den gtädtiat med ett ute rob, som ingaf oss mod och hopp. — Epring förut oc hisja underseglen! Giga bramseglen för och atter! Bada! Satt ut rädd. nings shåten! — dessa befallningar följde hastigt på hwarandra och blefwo lika hastigt mertftälis da; fyra man jprungo i båten, för att wara färdiga då den nedhissa des. Endast nägra je fander behöfdes för att intn A sasom ten yngsta styrman emdord, satte jag mig i attern, tog besälet och siyrdr belms förs stäf på det tomåde ssstreck, fom laptencu befallte; derpå gaf jag befallning att sätta af och mina fyra raska kamrater handterade ärorna med fudan kraft, att wi inom en minut förlorat jens pet ur sigte i den tjocka dimman och wi ilade framat på wår strat med en hastighet som of: wade att fröna wara anfträngningar med frame gång. Till allt detta Hade åtgått ungefär tiugo mir nuter, men jag fruktade ingen widare fara för wär tamrat, som sallit öfwer bord, emedan jag wisfte att han war en utmärlt sticklig jimmare, hwarjemte han afwen hade råddnnings bojarne, medelst hwilta han — afwen om blaäfter till (fog — kunde halla fig uppe wida längre tid än fom behöfdes, innan wi lunde hinna fram till hans räddning. Å fulla tjugo minuter arbetade fols fet wid årorna och framdrefwo båten haftigt cmot winden, emedan jag antog att mi nu mos ro nära det stalle, der war kamrat fallit öfwer bord, befallte jag twa man taga in arorna och halla skarp uttik efter Tom, medan de bada ans dra fortforo att ro och jag styrde båten i fam ma rittning. Salunda fortjoro wi att ro i femton minater; tid efter annan ropade wi och lyf nade citer nagot ljud som Dune antyda war lannats när het. Men förg: in till råga Hå olyckan indröt nats ten oc det dlef .. mörtt att wi kn appt kunde urslilja hwarandre Detta minskade betyd ligt mina förho; ppniaga ar om framgång oc) jag be fallte foltet att hwila på årorna, hwarunder jag öfwerl. be om hwilka atgärder wi s lali wdtaoe Jag war öfwertygad om att wår kamrat äns un Höll fig upde och att han befann sig mellan sieppet och baten, men i hwilten rittn ing wi siulle söta honom, war för mig en outgrundlig gåta, hwarföre jag frågade mina lamrater om deras mening. Till min stora ledsnad fann jag lita många olika men ingar jo om pecsoner i laten, A jag beslöt endast följa min e gen öfwertygelse; jag befalste dem w hs a sig om på tajterna och satte mig sjelf i fören, hwarpå jag tilljade dem att ro långsamt tillbaka, Dwars under wi ropade högt mid hwa:annat årtag: Sedan sem minuter förflutit på detta sätt, tyckte jag mig höra ett swagt rop till swar; jag befallte genast foltet att hwila på årorna cd) på en gång ropa alla fyra så högt fom möjligt, hwarefter jag lyssnade med frörfta uppmi ävljanmne het. Ett rop hördes wisserligen swagt, men tills räckligt tydligt för att fina höras af alla; jag styrde båten åt det Häl hwarifrån ljudet hördes och efter nagra minuter bade mi det nöjet att hala wår lanrat om bord. Han war mydet utmattad, men lefde ännu. Hu ansago wi wårt werk wara sulländadt — — —