Helsingborgs-Posten – 21 februari 1863, sida 2

Hon å sin sida bade äfwan fänt igen gubden, som hade lagt sa många slantar i kennes hand. Hennes munterhet war i ögonblicket förswunnen, hon drog sin följeslagar e sty ndsamt bort med lig och förswann i dunklet på gatan Monde tour. Sanson de Longval förstod, att det Han has de anat redan hade gått i fulldordan; han tvodz de sig emellertid finna att det stackars barnets öde war ännu mer beklagligt än han hade förs modat, ty det behöfdes ide mycken ffarvjynthet för att af hennes följeft agens drägt och halls ning gissa, att denne tillhörde kategorien af de nyfitna, fom till få stort antal Hade warit jams lade fring ffamnåten. Sfter sitt andra giftermål lemnade Sanson de Lougval fällan im bostad efter solens nedgång. Hans förfärliga yrke hade förskafjat 9 nom så månar fiender bland de missdådare, af hwilka Paris då mar öfwerswämmadt; det qwarter han debodde war få ödsjigt, att en dylif försigtighet warit fullfomligt på fin plats, äfs wen om han icke haft ett annat skäl att Hålla jig hemma, uti den trefnad han kände mid den unga qwinnans sida, fom hade eguat fig åt att tröstsa och upplifwa hans ålderdom. En afton, någon tid efter ofwvaunämnda tills dragelse, Hade han kommit att dröja ute längre än wantigt, oh återwände hem sent på qwällen, åtföljd af endast en dräng, fom gick förut och lyste Honom med en lykta. Han hade, utan att möta något hinder, pass serat öfwer gatan Saiut-Enstade, gatan Poisz sonniere och hwad man deu tiden falla SainteAnne, fom endast war en fortsättning af gatan Poissonniere, och skulle just gå öfwer den trä bro, fom war slagen öfwer den stora kloaken wid det ställe, der konservatoriets byggnader förnär