Helsingborgs-Posten – 21 februari 1863, sida 2

warande besinna fig, då fem eller fer män rus fade fram från en tradgard, som lag utmed wägen, såsom det tycktes, i den afsigt att ou gripa dem. Drängen slyndade tillbaka till min stamfar, men ban hade endast tagit ett par steg, då ett bistolskott — pistolen böriade wid derna tid blifwa banditers favoritwapen — sträckteh honom stended till marken. kin stamfar hade redan ntdragit fin breda huggar, som han bar i gördeln, oc jom han war lita modig och beslutsam som stark, rusade han emot en af angriparne, då en al dem fom hade smugit sig bakom honon, tog honom om armarna och hindrade honm att begagna sitt wapen. Jnom ett ögonblick fann sig Sanson de Longval kullkastad och försedd med munkafle, alltsammans werkstäldt med en färdighet, fom antydde att de med bwilkt Han hade att göra, på ett eller annat satt hwe förs wärfwat fig erfarenhet i de olika procdurer, som härwid hade anwändts. En man med en jättelik kroppsbyggnad och klädd i pilgrimskåpa, tog honom på sma axlar, och hela bandet hwaraf nägra gingo förut säsom spejare, medan de andra omgafwo fången, begaf fig å wäg twärs öfwer fälten. Banditerna tycktes mycket wål känm den person de nyss hade gripit. Under det d gingo framåt, sparade de ide på åtskilligt minre cngenämt skämt. (Forts.) — CCG—