Helsingborgs-Posten – 10 februari 1863, sida 2

Hennes bror hade, utan att ana det, bidragit till denna förändring af hennes känsla för mannen. Han hade infört i huset en ung of ficer af fina bekanta, von Montgeorges, läpten wid franska gardet. Denne sednare, ung, wacker, med en imposant figur, ett martialiskt utseende och ett intagande sätt, utgjorde en kontast till fru Ziquets man, en kontrast fom fänges fade den unga fruns hjerta. Mannens dagliga lnarrighet gjorde henne ännu mera tillgänglig för den passion, fom bem äktigat fig henne. Snart hade fru Tiquet ingenting att neka von Montgeorges, och om något kunde ursätta ett sädant fel, så war det att Hon endast hide denna höjelse och att hon under altta förjtröels fer blef den trogen in i döden. Hon war en Indiana från ett tidehwarf, längt förut innan änan Georg Sand hade skapat denna egendomliga typ af en hög dam, fom länge fuckat under en gnatig och swartsjuk mans ok. Fru Tiquet hade ej, i likhet med den tidens damer, den sörsigtigheten att dölja sin passion. Hon älskade med denna exalterade böjelse som glömmer både werlden och dess lagar. Det gamla rådet fick, oaktadt fin blindhet, rykteswis underättelse om fin hustrus taddelwärda uppförande, ty man talade derom i hela Paris. Hans förwåning och raseri war gränslöst. Han började med att förwisa Montgeorges ur sitt hus och tillsluta fin frus salong. Denna den ältenskapliga auktoritetens statskupp kunde naturligtwis ide återställa endrägten i huset. Angelica swor, att hon aldrig ffulle underkasta fig det nya lefnadssätt, fom hennes mate wille ålägga henne och att hon ffulle göra allt för att afffudda fig detta afffymärda ok. Detfyn