Helsingborgs-Posten – 7 februari 1863, sida 2

Till min föta kusin, om jag hade någon! Fruntimmer tycka i allmänhet om hemska, rysliga historier, wid hwilta haren resa sig pa deras hufwud och som uppsylla deras sömn med oroliga drönmtar. Hwarifrän tommer detta begär ester det onaturliga och upprörande? En flicka will helst ha en man med fwart här, ftos va swarta dyftra ögon, swart och yfwigt skägg och i allmänhet med ett så banditlitt utscende som möjligt. Hennes ideal är alltid ett flags Rinaldo Rinaldini, mejt för ffäggets och doltens slull. Nå ja, för en ung flicka, fom gerna mill gifta sig, är en beskedlig röfware ett rätt got fap, till och med en obestedlig fan gå an; små smulor äro också bröd, fade flickan, som blef gift med en skräddare. Jag Will berätta dig en historia, fom du riks tigt ffall tyda om, få hemsk är den. Jag hörde den häromdagen af en Malmödo; han kunde icke swära på att den werkligen är fann, men wille när fom helst gå en liflig ed på atthalfwa Malmö tror på den od) att den utgör ett allmänt samtalsämne derstädes. On wet kanske att Malmi boarne äro, om ide sydländningar, åtminftone söderländningar. Du har wäl hört talas om jöderslätt? I lithet med werkliga sydländningar äro de mycket njutningss lystna. Baler, theater, maskerader, allt sadant har för dem ett ofantligt intresse. Och jag får ger ide om det, ty allt det der är gansla trefligt. De skola dessutom roa fig med något; wi Helsingborgare hafwa ju war Garibaldi, wara nötplodningsoch andra fester, wi äro medlem mar af la societa italiana o. s. w. Ömwad fom i synnerhet gör Malmö till ett söderns barn, är dess maskerader. Hwarje wecka bar man på ett eller fiera jtällen maskeradbaler, på hwilka en mer eller mindre wold societet dans far alldeles förtwifladt både med och utan mas sker. Nu kommer den hemska historien. En afton går en herre hem från maskeraden. Han bar roat fig, dansat, druckit några glas och är följs aktligen wid det bästa lynne i werlden. Fram för honom går eu mafterad dam, också stadd på wäg hem från balen, antager Han. Hon win der fia om, han fer ett par blixtrande ögon nn der masten, han fer en wacker fot, kanske ännu något mera — hans hijerta börjar klappa fora tare, han följer den sköna okända. Hwem stulle icke göra detsamma? Den mafterade damen öfar stegen, han gör detsamma. Hon wänder omfring ett hörn, men jer fig om; ban följer naturligtwis. Hon går flera gator och kommer slutligen till ÅPromenaden, denna alla älskandes mötesplats, och då