i staden Quebec, då jag war der på Hans M:ts stepp. Churu Paul de Bertaut war i oknnnighet om verfliga osialer till mitt mellankoliska lynne, bemödade han fig likwäl om att förströ mig oc bereda mig nagon förströelse i sällskap med mr. Balvins de Blignac hwilten, lilasom jag, war öjtnant mid marlis de Boisiere 8s regemente, en god flinga och en mycket munter föllftapsbroder. En dog på hösten, då wi alla tre åto till: sammans wid hafstranden i Jsaac Crochetens nus, förklarade min ktusin Paul på ett skrytsamt att alt han inom en månad ffulle hafwa till uffarinna den wackraste flicka i hela Dieppe och oess förstäder. Mir. de Ölignac, fom af naturen war en stor smickrare och gerna höll med dem fom läto tm a fig af honom och betalde hans frosseri, defräfade dessa försäkringar likasom om han kände den unga flickan. Jag tände mig ögonblickligen helt upprörd, vitt hjerta klappade härdare, ty jag hade rer bn märkt att sedan några dagar min knsin ar i sitt fnapphal den wilda blomma som bär damma namn fom hon på hwilken jag dagligen änkte, och jag förestallde mig att det war till gennes heder han gjorde det. Oct war i trefaldigt hänseende narraktigt af nig, emedan jag riter den forg fom min första rlet hade förorsakat mig och för det minnes full som jag d deraf wille bewara, hade swurit tt hädanefter ide älska någon annan än Gud, ch jag ide hade fett Marguerite sedan, et war min flickas namn, jag lemnat hennes ostad och slutligen emedan i staden Dieppe och ef förstader funnos hundrade andra flickor fwarå min kufins yttrande kunde syfta.