Helsingborgs-Posten – 31 januari 1863, sida 3

Utlandet. Ryfssland och Polen. Polska forrefpondenjer om upproret finnas i mångd i de tysta tids ningarna och deraf tyckes det sasom hade alldeles icke något oroligt egt rum iWars schau, hwarigenom rörelsen förlorar en del af sin betydelse. 73 Warfdgjau — skrifwes till ZNreuszsettung — har man främmande oc dansar; men man dansar pa en vultan. Att dömma efter skenet, rader har det största lugn, atminstone intill dato, d. 257. Upproret ins skränker fig alltså till provinserna, men här är det allmänt och det fan swårligen wara twifwel om, att det ej stall siräcka fig till hufwudstaden, derest den starta garnisonen temnade ringaste hopp om ett lyckligt refsultat. Jnjurgenternas hufwudavarter tydes wara i slogarna wid Mas fielsk, som ligger 3 mil norr ifrän Warschar; de dominera den högra Weichselstranden och hafwa dessutom besatt Blonie, som ligger pa wenftra sidan af weichjeln och omfring 3 mil wester om Warschau. J guvernemanget Radom, mellan Weichseln och bifloden PLilica, tyckas de ocksa spela mastare. Deras styrta uppgifwes till 200,000 man. De skola wara mycket srarsamt försedda med wapen; endast få hafwa revolvers eller bössor, en stor del äro endast utrustadmed dubbeldolkar och slörsta delen aro alls ide bewäpnade. Plakater äro uppslagna af revolus tionsfomiten, som betantgjorde att Frankrile jwiz kit de förhoppningar man narttill detsamma oc ide sändt de bestallda wapnen öfwer granfen.(!) J samma aktstycke förtlaras grefwarna VWicloz polsti, fader och son, för fredlösa och prisgifna åt den offentliga hämnden, derföre att de medz wertat till retry: utsirifningen, d den ene fem cis vilchef, ten andre jom förman för refryttoms missionen i hufwudstaden. Eympathi fan ins surrektionen ide wäcka, få som 1530. Den polsta adeln och de dattre af borgarestandet hafwa ide flutit fig till den, oc) morden, hwarmed den inangerades, fortsättas på det grummaste jätt. J Plozk blef en öfwerste wid namn Nog liaminoff, som försötte afhalla en insurgenthop från att förleda en swagt estorterad rehyttransport till olydnad, sörst sårad af ett pistotsiott och derefter mafokrerad med yxor och kaifwar. En general wid namn Tschertassoff blej mördad i narheten af Biala under ännu mera upprvös rande omständigheter. Han hade farit med ers trapost till Warschau; men wid ofwannamnoe stalle blef postchasen omringad af en kolonn på omfring 1000 man, bewapnade med lansar och revolvers; de affordrade postiljonen pafageraretistan och få snart de sago namnet 2scherkassoff, streto de: Honom söta wi jujt! Nu refwo de upp wagusdörrn, förtlarade generalen att nas tionalfomitin hade dömt honom till döden, och jagade en fula genom hufwudet på honom. Ders på olef lifet draget ut ur wagnen, oc de blod: törstige spratte magen upp på honom, refwo ineljworna ut och kastade dem ini postcasen med de orden: Bringa dem till storfursten K Kon stantin; troppen behalla wi för att wisa wära chefer att wi punltligt eftertommit deras befallning. Om regeringens mått och steg till undertrycrande af upproret hörer man få godt som ins genting. 3 en korrespondens till Nat. 3eit., Jom tyckes betratta förhallanderna langt farligare an torrespondenserna till ÅKrenzzeitung och telegrammerna gifwa dem utjeende af, bes ter det, alt regeringen är radlös, att den ide wet till hwiltet jtalle den först jtall sända trups per och att Warschut snart skall wara utan garnison. Det är likwal troligare, att regerinz gen, tills förstärtuingar inträffa från Rypland, amnar instränta sina operationer till Warjchans närmaste omgifning. Kejsar Ålexander dar, som telegraferats, med sin sedwanliga mildhet offentligen förklarat, att han icke wille göra Polen answarigt för upproret, och hans yttranden wid samma tillfalle witma dessutom om, att de förs fot, fom äro gjorda af omowalsningspartiet för att narra polackerna i ingå i den rysla armeen, hafwa alldeles strandat. Från den fidan fon uppe roret alltså ide wänta understöd och de odi5 Å;: JnSO hoandon fan icko en aäna tnrdne hafö t:::: Tk(— .. — —