Till min söta kusin om jag hade någon! Du har väl hort den sorgliga nyheten att Fru Michaeli mähanda snart Jemnar den verld der hon hanryckt så många med sin herrliga rost. Hon har en tid varit plågad af någothjerllidande, hvilket urartat till lunginflammation, Den stora sångerskan lär vara utan räddniug sorlorad. Men hon skall begråtas af hela Europa och hvar och en som hört henne, glommer henne aldrig. Hon har varit en al de akta perlor, hvilka med sin glans spridt ära ofver Sverige. Apropos Sverige! Nu skall jag berätta dig något som intresserar dig såsom fruntimmer. Den 20 Junnari heter Carl, som du vet och du vel nog afven att vi Helsingborgare aldrig forsumma att vid ett sadant lillfalle lägga våra patriotiska känslor i dagen. Har var alitsa en stor Skarpskyttebal arrangerad å iloftcl de Mollberg. Alla menniskor skulle få lofatt utan afseende på stånd ochreligion, medelst dansande, alande och drickande, ådaanlagaa sin karlek till konung och fosterland. Gentilt skulle det bli och roligt skulle man ta. Detta var frestande. Jag 102 ram min gamle frack som var alldeles ny för il ar sedan. Jag besag den både utoch invändigt och nog tyckte jag att den kunde varit battre. Det är märkvårdigt hvad elt sadant plagg kan förlora sig. Jag har aldrig begagnat den utan på en och annan begrafning, men det ser ut som om skörten roat sig med att gnida sig mot hvarandra, så slitna se de ut. Jag betänkte mig länge ty jag eriurade mig Holbergs ord: Deftte er det haardeste Faltigdomen med sig sörer, Alt den alle Ticer gjörer Folk til andres Spot og Spee.? Men Gud bjelper dem som hjelpa sig sjellva. Jag borstade deturäldriga plagget mycket val, lyckades få det på oaktadt de trönan ärmarne, knot min hvita halsduk i en virlig bandros, sag mig i spegeln och fann nig nastan lika farlig som då jag bar mir frack forsta gången Ack min kusin om du hade sett mig! Da det hogtidliga ögonblicket varinne, tog jag galoscherna på och besallle mig i Guds hand. Detta behofdes i sanning, ty det blåste sforsarligt. Jag framkom lyckligt och väl till ort och stålle och borjade se mig omkring. Otverallt såg man lysande uniformer; officerare, civila tjenstemän, consuler, skarpskyttar, alla hade högtiden till prydnad utstyrt sig på basta sätt. Jag betraktade dessa elillrande dragter. derpa kastade jag en blick på min gamle fråck — söta kusin, förundra dig icke, men jag drog en djup suck. Afund ar icke mlit fel, det vet du, men jag kande ett riktigt behof afatt i ett glas punsch få dranka mina dystra tankar. Salen var praktfullt dekorerad, dansen var Jifiig, alla voro upprymda veh nöjda med sin afton. Der talades, talades bra till och med, skalar druckos, bålar tomdes, allt som det borde vara. Jihsom allt annal hade alven denna herrliahet ett slut och jag kom lyckliven hem, lade mig och somnade med den tanken all en kung ändå är on bra lycklig ost, som har så många och så trogna undersåNebukadnezar.