Landsorten. Landskrona. Gasen haärstädes beskrifwes uf stadens ena tidning wara ja öfverdrifwet usel, att de gamla tranlyttorna i ljustyrta dermed kunde mycket wäl jemföras. Ofaten här till ffall wara att gasdolaget bega qnar odugliga kol, derföre att de bättre werkliga gakolen äro nägot dyrare och saledes ide lemna du plums pa winst, fom här staden alltid är Lt egents liga syftemalet. Så låter stadens gen tids nings omdöme. I Göteborgs-Boften läses d. 17: I börs jan af denni wecka sag man bland womene rande på stodens gator ett par unga rvemlins gar, hwiltas ansigten, försedda med noderut anordnade skägg, förrådde intelligens, medan deras klådsel war ett dudiöst mellanting mellan herre oh halfherre, i det de buro kort s. k. Xossacks samt på hufwudet höga ludna mössor of swart kalmuckskinn med rödt tyg oo hän gande toffsar i toppen. Hwilka woro de War det ett var ryska Jchvosiks, som fölte nftällning wid någon af stadens droskinrätt ingar, eller woro de engagerade såsom styresmän fr nagon af wara grosjuremitlionarers kibitkor eller woro de förhadda tschertesfiska prinsar, fottingar från Soirien, Mongoler, Tartarer eller — helt wanga Kalmucker? Sä frågade alla, men ingen isste att gifwa swar derpa. — Wi äro dock nu tillfälle att härutinnan funnmtilfredsstålla mra ärade låsare och läsarinor. De unga mämen med de wackra skagger och fula mössorna woro — skridskoåkare, enelffa gentlemän scaters, och förmodligen medlennar of någon featings-elub, ty wi antaga att även jädana finnas i England, lika få wäl fomjocfeysclubs, Rowing cluds, UÄlvinceelus o. s w. J anseende till bristande is, det will säga rist på is, har deras kludb förmodligen warit stägd under innewarande winter, oc) fåfomt dets stär nitiska och intresserade ledamöter ha de cr: före sökt att komma på det hala annorstäds i werlden. Hwad har då warit naturligare, än att de begifwit fig är Norden? Men ack: ett oblidt öde och en blid wäderlek förföljde dm. J Hamburg öppet watten, i Kiel sammalers, i Köpenhamn desslikes. Nå wal, till Surge! hette det. Men der är det ide en yes mån bättre. J Helsingborg ide få mycket ju en istapp, i Götedorg frustande ångbåtar ch hoptals seglare, men intet tecken till is utar i ölbryggarues källare. Och derföre mäste u ftridftoåknings-amatörerna bege fig af högre up mot norden. De ha begifwit sig härifrån tl Stockholm; men skall det lydas dem att d: sinna hwad de söka? Ej misströstal wi ffa ha det till slut säga de, och fortsätta om de ock skall wara upp till Haparanda, ty skridsti måste de åka. Beklagligtwis hafwa de finffa ingbätar, som gå på Stockholm, redan inställt ina turer, eljest skulle wåra ssridskoäkare litt nog kunnat redan i Finska wiken tillfred stölla sin passion; deras otur är fig öfwerallt lif, och nu målte de öfwer Helsingland taga mågen hör gre mot norden. — ——————