— Ii är född under en högst fiendtlig ftjerna, sade han halfhögt och af farnrna pa ev ans na och de djupa wecken i er hand fer jag att ert lif beherrstas af ett olvds-de högst omwans ligt. — Om! Om! hördes från chevalier de Bliaz :ac. Den der profetian ar då föga tomprom terande. — Tyst: ropade den unge officeren. — Ni har alskat; föremulet för er kärlek är förenadt med er genom blodsbandet, och denna färlek hittills få ren Har nu blifwit brottslig. Ni har weiat fly undan; ni hade ställt det oc mätliga hafwet emellan henne fom ni ide fid tillhöra och er, men det war fafängt. Hennes bild hade sörsöljt er oupphörligt. Profwet war för swart för alder; ni tunde ide uthurda det. — Aterscendets timma slog; för detta aterfeens de skulle ni gerna nppoffrat ert lifs salighet. Ri atersag henne — Hon likaledes er, fom hon wägtade; äfven hon hade lidit; hon anropade er om bistand, hon bönföll att ni sknile qwardröja hos henne. Mi lydode oh alltifran den i unden har ert lif endast warit en strid mel lan pligten oc passionen. Denna passion föker ni ännn i denna stund att qwäfwa genom att i ert hjerta wäcka nya känstor. — Rog, nog, för all del min herre, sade den unge officeren med ojåker röft. Paul Bertaut war blef som döden. Mr. de Blignac hade upptagit en kort som han maskinmessigt fönderskar utan attförlora ur sigte de handlande personerna. Alla fyra stodo nu tysta nagra ögonblick; främlingen tog först åter till ordet. — Jag ångrar, min herre, sade han, mäns dande sig till den unge officeren som torkade sin of jwett drypande panna. — jag Ångrar