Helsingborgs-Posten – 22 januari 1863, sida 1

penningerörelsen. Wexelrörelsen mellan hufmwuds staden och Umdsorten har alltid warit wäfendt ligt häm mad deraf att en töpman celler fobrifont haft jwarighet att af fina afnämare er hålla eller anwända accepter a werlar för till landsorten salde waror, emedan sudana wexlar, för att kunna distonteras hos härwarande ban ter, måst wara domicilierade att betalas hos wexelujtäliaren eller hos nagon annan person eller firma i Stockholm, hwilten domiciliering, jemte inkasseringen medfört särskilt kostnad. Enahanda bar förhållandet naturligtwis warit, då per joner i landsorten haft att fordra i Stodbolm. För att undanrödja detta hinder för en lijligare wexelrörelje har Enskilda banken i Stockholm nu träffat sadant astal med Wöter borgs, Skånes, Smålands, Wadstena, Merms lands och Orebro Enskilda banker samt filial: banterna i Gefle, Hernösand, Hudikswall, Sundsvall oh Wisby om ömsesidig inkassering af wexlar på den ort der äro accepterade, att hädanefter wexlar funna blifwa dislonterade siwäl i Stockholms Enskilda fom i de ofwans nämnda andra Caffilda oc) Filialbankerna, fastän d: äro domiciierade på hwarderas plats, utan annan aigift an gällande diskonto. J äöld af den beredwi illighet, hwarmed före nämade banker ingatt på denna anordning, tunna fotida affärsmän nu begagna denna förs man i söfjande 32 städer: Stockholm, Askersund, Borås, Calmar, Carlshamn, Carlstrona, Carls stad, Chriflianstad, Christinehan in, Eimdrishamu, Gefle, Göteborg, Hernöjand, Helsingoorg, Hjo, Dudita wall, Jönköping, vmköping, Lindesberg, Malmö, Mariestad, Nora, Philipstad, Sunds wal, Wadstena, Neneraböfd, Vesterwif,L Wexiö, disy 2)stad, Åmål oc) Lredro. Då utsfilliga bolag och personer i landsorten funnit med jur fördel förenligt att i Stockholms euskilda bank dels insätta penningar på Ddepos sitions 6rälning, dels hälla upps och offfrifningsräkning, få har direktionen beflutat ännu en åt: gärd, beredande stor lättnad och besparing i kommissionsarvode för desse personer, nemligen att penningar eller i Stockholm till betalning förfallande goda a vifta werlar och anwisningar hwars belopp äro afjedda att insättas På en eller annan, egen eller annans räkuing i Etodholms cnjtildn bank, funna under refonumendas tion och adress Stocholms enslilda bant ins sändas, hwaremot med omgående pojt erhålles depofitionsbewis, kredittv eller upp: och afftrifs ningsqvitto, alit enligt i strifwelsen lemnat före krift — Wi tillåta oss göra följande utdrag ur en i Aft. BL intagen tidsbild från år 1672, af den wälkända signaturen O. O. Det gick under 1670 talet eu ganskå märkte lig fjuka öfwer hela Norden. Det war icke pos sten, den infann fig först 1710, det war Rang sjukan. Den fom frän Franfrike, från Vudz wig den 11:des hof, tillika med hela denna nya nerfaffektion: etitett-ömtåligheten, och den fann ej blott ett öppet fält för sig i Danmark, utan åafwen hos oss en willigare jordmau, än man tanffe stulle tänka fig om ett land med så gam la och ingrodda fria soldatwanor. Hos wåra wänner, danskarna hade den honette ambition redan tidigt utwecklat sig till någonting doftris närt, om den än ide precist ännu antagit fors merna af ett system, och man känner huru det redan i slutet af 1500 talet företom derstädes exempel på att domstolarne måste afgöra mellan parter, som med raseri lågo i håret på Ymars dra på grund af olita meningar om hwad plats den ena eller andra rätteligen borde unmes hafwa på kyrkogolfwet: (man har bland ans nat fig bekant en dolit process wid Wi borgs Landsting, 1572.) Denna jalousi om förz nämsta platsen i kyrkan synes warit ytterst allmån på landsbygden (i Norge på Gran byggs de twenne fystrar hwar fin tyrka emedan den enas höghet och den andras höghet, liffom Gus staf Wasas och Prahtenåicke kunde rymmas uns der ett tak), men den stradte sig äfwen upp till samhällets höjder, sålunda att konung Fredrik den 3 år 1662 genom en särskilt anordning måste bestämma en gång för alla om ftolplats serna i slottskyrkan för de aldra högste embetås männen, hwilka eljest riskerade komma i gräl i sjelfwa guds hus, liksom det berättas om en prost och en rektor i Odense, hwilka till och med passade på att gå till nattworden fam. MMMM. MMM nn med bwarandra; i sörsta stolen skulle al ligt 1662 ärs anordning putta premierm Rantzow, fältherren Schack och riksskat ren, i den andra lansleren, ritsamiralen herrar Urne och Trolle, o. s. w. PW funno sig tyrkoherdarne här och der s nödsakade att med höga öfwerhetens sjelfwe utförda tyrtoftolsreglementen det stundom hade inträffat att ett par gor rakat i öppet stagsmaf med hwaran högfätets stutl och salunda tillställt lyrtan under brinnande gudstjenst den: sie standal. Den nya adcl, sam i Danmark wäz under Kristian V, mar, säsom alltid Mm med uppfomlingar, få mycket mera mån na yttre företradesrattigheter, som der soknade mycket af den aldre, genom 16 omhwalfning krossade aristokratiens me öfwertag i staten. För dessa nybakade och baroner blef rangen en affär af wigt och betydelse, och on köngl. rangf ning, som utkom i Danmark år 1671 fyllde derför ett ollmänt kändt bchof stadgade ide mindre än 35 särstilda re jer för alla sådana personer, för hwilka werhuswud taget kunde tomma någon rang och sjelfwa wertet ntgjorde dessa en päfallar ga, utwald minoritet, ty inom dessa 55 inordnades i ett och allt ide mer än perfoner, medan hela den öfriga danska ligheten stod ranglös utanför och bildade uret förut hade redan utkommit en fär tifettstadga angående andienser hos s och bestammande hwilka särskilda rum — camera nr 1, anticamera Nr 2, samt 5 eget ordinarie audiensrnm — de sötar de att hwar efter sm rang inf finna sig wänta på tillträde till H. Met. År 16 de en fongl. förordning rörandr Dwad fr tagas borde i fråga om titulaturerna ti stiida högt ftående personer och rikets e mån. Brott emot den kongl. rangförord straffades med ända till 1000 dalers Sör öfrigt blef en ny rangförordning u redan 1650, hwaraf ater förbättrade ct utfommo 1639, 1717 o. s. w., och så — Holoerg ändtligen efterat U sitt ot jämnt. — Sorgligt öde köpings Tidningar, kallad Fotografiska ur lifwet för dagen, läfes bland annat En på sin tid stor man återfinna n mindre lyfande — ja, forolig ställning wi skulle ej låta wär sotohrafiska lins få en sa dyster tafla, om wi ej hoppades ati annan af de många, som kant föremålet tafla, ffulle komma att kasta en blick på samma och, gripen af hägkomst, skynda se derstödja den härdt, om ocksa icke orättwist wade mannen. Fragan är om förre Po staren i Stockholm, federmera vandshöfdi Elfsborge län, Bergman. Med slitna se frossad föl ligger hans lefnads farkost, I gung gick under swällande egel för förlic uppwräckt på land. Bosatt i Westerwik han sjunkit ned i så stor nöd, att han : med safnar nödiga kläder för att kunna ut förstafja fig bidrag till de dagliga behe tillfredsställande, hwilka swärligen lära fer af en trogen och arbetsam I små företag med förfärdigande af svonk andra grofwa, men alltid aftningsmarda sättningar. Wulsigneije öfwer henne, den Nn den trogna qwinnan, fomhåtlerfin cd att fi mar i nöd och lust: Hon har förtjent att oli föremål för deltagande, åtminstone från nornas sida. — Generaltanllstyrelsen har den 14 i denna månad tvansporterat od ordnat kammarskrifwaren å Malmö tulltar G. H. L. Ludin, att wara tammarskrifwa tullkammaren i Landskrona. — Sweriges och Norriges han förhållanden med Frankrike. Uti de la bof, fom den franska regeringen fra för den nu försam lade lagstistande corpse retommer ett få lydande stycke: Den regin wåra handels och sööfartssörhallanden Swerge och Norrige äro underkafrade, m rar ej de traditionella wanskapliga og J en uppfals i jom förena Frankrite med de standin MW terna. Båda regeringarne inse nöd: