Helsingborgs-Posten – 17 januari 1863, sida 2

Med en wiss anstränguing adresserade han sig till de tre herrarna, sägande: — Efter att hafwa tackat er, mina herrar, för eder artighet, återstår endast för mig att fråga hwad ni önsten af mig. Gascognaren hade nu ställt fram en stol till bordet och betraktade i detta ögonblick fina gas: tronomiska anordningar med mycken fjelfoelåtenhet. — Att ni sätter er här — sade han, med ryggen wänd åt eldstaden oc med högra sidan flankerad af denna bataljon af buteljer, fom tje nar till reserv, widare att ni utwidgar breschen i denna pastej; sedan återstär att bortsopa hjelp trupperna representerade af denna med kräftor garnerade fiskrätt. Våt ert artilleri spela, fort for mr. de Blignac, i bet han tömde en Hel dur telj uti den största pokal fom fanus till hands; — ammunition skall icke fattas er. — Det är för stor ära för en man af mitt stånd, mina herrar, hurudana mina wilkor för öfrigt må wara, återtog främlingen. Men om också jag icke är adelsman som ni, är jag likwäl icke wan wid att emottaga något som jag icke kan bjnda igen. gm Nå, för tusan! hwad fan wäl wara ene klare och lättare att arrangera; ni superar iaf ton på mår bekostnad och i morgon dinera mi hos er. —Alldeles ide, mina herrar, återtog den okände i en dyster men gäckande ton; jag skulle aldrig måga bjuda perfoner af ert ftånd attjtiga in i min tarfliga boning. — AH, bagatell ! Ni tror wisst att ni råkat ut för några narraktiga adelssprättar, till den grad öfwermodiga af sitt adelskap, att de anse för en skam att flinga med en god fällffapsbror der, fom möjligen ide wore af samma stånd fom