Sala och öfwer 900 cent. wid Persbo; af zink malm 169,600 cent.; af swafwel 4,543 cent; af jernvitriol 5.200 cent. och 2000 tunnor; af kopparvitriol 686 cent.; af rödfärg 689 cent. och 13,800 tunnor; af alnn 6,946 tunnor; af blyerts 570 cent.; af porfyr för 8,700 rdr; af marmor för 24,107 ror ach af stenkoi 235,000 tunnor. — Wid brufeoh bergwerksrörelsen woro ans wända 22,127 arbetare. — Utnämningar. Kongl. Maj:t Har d. 30 sistl. Dec. utnämnt: wid Smålands hus farsregemente: majoren m. m. frih. C. Bennet att wara öfwerstelöjtnant i avmåien; uterami nerade kadettkorporalen C. V. A. Meurling till underlöjtnant wid Iendes artilleri-regemente; uter. fadettforporalen C. R. F. von Buungars ten till underlöjtnant wid Kronobergs regemente; utex. kadettkorporalen P. G. Lindahl till underelöjtn. wid Dalregementet; furiren wid Norra Skänska Iufonteri-regemente A. H. Trotzig till underlöjtn. wid Bohusläns reges mente; uter. kadettforporalen frih. S. A. B. Fleetwood till underlöjtn. wid Kalmar regem. — Afsked ur krigstjensten har p. b. bes wiljats faptenen i avmeen m. m. H. Chrens jtrale med majors namn, Heder och wärdighet. — Kalmar nya teater inwigdes söndagen den 4 d:s. Jnwigningen börjades med följande wackra versar, författade af lektor R. Törneblad: ÄÅr konsten ett föraktadt barn, fom tigger På torg oh gator än sitt knappa bröd, on skälfwande på usel halmbädd ligger, Ett rof för sjukdom, köld och hungersnöd? Stall långsamt tynande de helga guista Förutan näring slockna till det sista? Och denna tid, som ser, hur menskoanden J lifwets tjenst naturen twingat har, När änghäst ilar öfwer hafwen, landen Och tanten blixtjnabbt genom rymden far, Will hon allenajt nuttans gudstjenst fira Oh hylla blott materiens herrskarspira? Ej få! Hon fattar, att förgängligheten Är dessa falska gudamakters lott; Hon känner, att ett lif för ewigheten Har endast måktiga idfer fått; Sch att ej dygden blott och sanningsljuset, Men oc det stöna högre är än grujet. Hwarheljt än menskors lefnad fig gestaltar Till ordnadt samhällsstick med fasta drag, Der eger konsten ock sitt eget altar Och offerlågan tälds till dess behag, Och sköna skapelser i dagen träda Att odla wettet oå att sinnet gläda. — — — — —