Helsingborgs-Posten – 17 januari 1863, sida 2

de. Det är likwäl ide få. Wi bekymra of fö ga om huru pokalen fer ut, blott den är stor, och om wi tyda om win fom är äldre än för i går, få kommer det fig deraf, att dess ålder werkligen har dess förtjenster. Åt och drick min bäste herre, och jag går med min adelsmanna tro i borgen för, att jag, få snart ni inbjuder mig fom gäst, kommer och flår mig nd wid ert bord, om också ert hus är beläget wd den uslaste af dessa fördömda gator. Poul Bertaut förenade fig med gascognara i inbjudningen; den unge officeren betraktare alltjemt främlingen stillatigande. Denne sednare lät icke längre bedja sig. Ha slog fig ned på stolen, och den stora portiona m. de Blignac lagt för honom, mar innan fort förtärd. Men till gascognarens ftora förmåning tog främlingen i stället för den stora pokalen ända till brädden uppfylld af win, en wattenkaraff som hittills stått orörd, och flog watten i ett glas, hwilket han förde till sina läppar. Mr. de Blignac stod förstummad oh förl mad wid åsynen häraf. — Huru, utropade han — bland så många flaffor wäljer ni denna! — Ja, hwarför icke! Jag har aldrig drudit win mina herrar, swarade främlingen helt ofouftladt. — Drider ni inte win Det skulle merflis gen roa mig weta, hwarföre ni icke gör det. — Det fan wål ej intresscera er. Kanske derföre att det är rödt till färgen, fade den okände med dof röjt.