Helsingborgs-Posten – 3 januari 1863, sida 1

kännelse, der ban utan att söka rättfärdiga j.g wiade den rol fom ödet och olyckan hade pe lat wid hans fall. Till all olycka olef denna bekännelse aldrig afslurad — mahanda döden öfwerrajtacc honom, innan han medhann att sullända sitt werk eller måhända, att hans sjalsoro icke tillät bonom sullända den smärtjamma uppgift han sjelfwilligt åtagit jig. Jag maste fylla de luckor fom göra att man ide vittigt förstar honom, och förklara hwad han framställt otydligt. Charles Sanson war född i Abboville ar 1635. Under det han ännu låg i waggan dvs go hang föräldrar. Han Hade en dror, Jean Baptiste Sanson, född 1624, saledes 11 ar aldre an har. En morbror, Pierre Brossier, sieur de Vimeir, upptog de bada fader och moderlösa. Hans godhet, hans ömhet milorade för dem det 10r9liga i deras belagenhet. Han hade en dotter fom hette Eoloxwe. Han delade mellan henne och fina bada systersöner fina omsorger och fin faderliga kärlet. Colombe Brossier oc Charles Sanson mworo lifa gamla. Barnens ljufwa kamratskap tilltnöt ännu närmare blodsbandet och förberedde en ömsesivig böjelse. Scan Baptistes älder afskiljde honom från hans fujin och bror. Hans onkel wille att han slulle blifwa jurist; studierna ersatte honom för ashallandet från de barnsliga lekarna och började fördjupa sig i i juridijfa forstningar, under det att de andra skämtade och lefte med hwarandra. Deras tillgifwenhet för hwarandra tilltog med ären, men antog en annan form, den dag de förstodo att de tunde gifwa hwarandra en